måga. — Innan jag öfvergår till lupinens speciella behandliing. må det iillälas mig att anföra ell erkännande af hr T. Banke, författare till en ypperlig tidskrift: Lupinens framtida betydelse, och en af de större odlare af denna nya vext i norra Tyskland. Han säger i sitt förord: egare af en egendom med lätt jord såg jag oaktadt jag ej var utan sakkännedom, flit och nagon förmögenhef likväl min existens hotad, då den nu efter tvåårigt införande af tapinea är garanterad. Denna planta var mig en räddande väninna med hvars betraktande jag gerna sysselsätter mig. Lupinen är en vext, hvaraf sinnes talrika arter. och man räknar redan deraf öfver 100. af hvilka dock endast den gula och blåa hittills för landtbruket vunnit en större betydelse. Såsom lupinens hemland betecknas den pireneiska halfön, och der är den förmodligen flerårig: kos oss deremot öfverlefver den mera sällan vintern, och måste således betraktas som enårsvext. Jag har inskränkt mina försök till den gula lupinen, såsom den tacksammaste och användbaraste, efter de rön hyilka man hittills haft tillfälle alt samla. Men det är intet tvifvel underhastadt. att försök med andra sorter för framtiden hunna lemna ytterligare bidrag till ett mera omfattande fält för lupinodling. Liksom all vextlighet i naturen är mer och mindre beroende af nederbörden, så yttrar den äfven på lupinens utveckling siit betydliga inslytende. Det är derför angeläget. att så vid en tid då regn kan väntas, sedermera reder den sig äfven i torka bättre än flere andra fodervexler. Vill man använda skörden endast till hö, så kan man ännu så i slutet af Maj eller Juni. Ar det åter afsigten atl vinna uroget utsäde eller till gröngodning nedplöja fältet, då får såningen allt efter vårens beskaffenhet ske så tidig som möjligt helst icke sednare än i April. Åkerns höstplöjning är förmånlig, men icke absolut nödvändiz. Ehuru flere försaltare ej anse harpning före sådden behöfligt har jag för min del allid begagnat den, dels för att dermed erhälla en jemnare yta, dels för ati derigenom spara utsäde. Det qvanlum frö som dertill begagnas varierar emellan 24 30 kappar pr tungland. Jag tillstyrker det sednare. liksom ett drygare utsäde hos nyare sodervexter i allmänhet torde vara lönande. Myliningen sker bäst med en lätt klöskarfva och derefter med träharfva. Liksom det hander med utsädet af ärter så inträffar det också med lupiner att en del likvål och i synnerhet efter regn ligga ofvanpå, men äfven dessa slå rot och förkofra siv om icke I långvarig torka inträffar. Faller derpå ynnigt regn så har lupinen inom 2 månader ulvecklat en forvänande vextlighet som undertrycker allt ogräs. År 1564 hade jag på elt halft tunnland deraf mera foder än på det dubbla arealet klöfver, men den våta efterhösten skadade fröskörden, hvilket jag doch ansåg som en ringa förlust ty fåren mådde så mycket bättre deraf. Förlidet år var förhållandet tvertom, höafkastningen var betydligt ringare, men jag erhöll 2 tunnor ypperligt frö. Lupinen blommar 3 månader efter säningen och är ett sådant fält en ganska vacker anblick, och sprider vällukt vidt ikring. Ålia bi i närheten hafva der sitt hufvudqvarter, och måste honungen efter en så fin och söt blomma blifva utmärkt. Vill man om löja lupinerna till gröngödning. så är nu rätta tidpunkten. Vältningen sker förut och är absolut nödvändig samt sker i samma direktion i hvilken plöjningen som år ett ganska styft arbete skull verkställas. ÅÄrbetet lönar dock besväret, ty på lätt jord öfverträffar denna gröngödning i verksamhet en komplett stallgårdsgödsling. Asser lupinskörden endast hölemning, så är bästa tiden då plantan nyss afblommat och utvecklat spåda hatjor. Men som blomningen fortfar på sidoskolten ända till hösten, så rättar man sig i detta hänscende blott efter hufsudeller midtelstjalken. Plantan, som genom sina djupa rötter hemtar närin? äfvenledes ur alfven, innehåller myckoi vätskiga beståndsdelar, liknar i detta hänseende spengeln (Spengnla maxima), och fordrar höbergninzen försiotighet. lila bergad lupinplast tager läli värme, mödlar då, och är i sådant fall mindre användbari. Åunn anselägnare är denna omtanke vid mogna lupinens höstande, eljest får man oduglivt (rö. Jag har förfarit sålunda: sedan npinerna äro afmejade låter jag dem ailt efter väderlekens heskaffonhet lioca nå slav i flera dagar. och