Helsingborgs-Posten – 10 april 1866, sida 3

ma bjöd vem att stanna qwar unter försäkran att han sjelf vagen förut warit i fällaren och genom: fökt hwarje wrå i hela huset och kunde förwisfa vem att ide ett enda krutkorn fanns ver. Se jä, tillate han i ett fpråf, fom af hopen wäl förstots, Strämstads sjömän hafwa alltid warit tänta fåsom raskare och duktigare än andra: edra fäter woro min själ inga krukmakare, och jag för min tel tycker lika lite om att jå göra ett luft språng emet min wilja, som ni; och nu gosjar följen mig.7 Härwid klättrade han med en öfwad sjömans kraftighet och wighet uppför en af fier garna, kastate undan tegelpannorna och fick snint fotfäste uvpe på taket. En mänad raska sjömän följde haus exempel och inom sa minuter woro De wåta brantsegten ansattxv. Det war hög tiv, ty tvämiggen war redan ji het att den wor nära ans tändning. Den dubdla wattenhemtningskedian war vevan i full gång, en vel af wattnet åtsick att fukta brandseglen och ven öfriga att släcta elden. Stående på staket och medtelande fina defallningar om planks och statets undanröt jante lyckades vet honom genom dessa anordningar att på mindre du en balf timma få een flädt och att fara förbi. Då ten mye tullförwattaren försäkrade folket att han fielf warit i tällaren, fare han ingen ojan ning, men rå ban stor på taket af byggnaren, fou saf hetta war nära att outänvas, hare han full skomlig finnerom terom, att elfwa alnar inundet hang fötter låge förwirare ide mindre än 10 fjers vingar frut. Om derta hus antändts, så har owilkorligen åtmintone södra delen af staten warit förstört och tanhända mid erplosionen många men riskor tilljatt lifdet. Den man, fom genom fi kallblodinbet, sitt lugn och mor, företom en så ita olycka war numera tullförwaltaren M. U. Bellan der i Malmö. RUTER DORA cqC —