Bref frän Engelholm. Den 7 April 1866. Under loppet af 14 dagar ha wi Här haft mars nat, eldswåda och bal. Det är ju således ämnen nog att strifwa en liten epistel om. Jag will rock ej witare tala om marlnaten, hwilken hufmudfafs ligajt utmärkte fig för korsande ben, blodiga näsor och wänskapsjulla omfamningar, allt unter adompagnement af estämta positiver och tisharmoniska sånger. Ej heller will jag tala om balen, — mi ba på en tiv haft jå många uöjen af det slaget, att wi nästan tröttnat wir att tala om tem. Det är om eltswådan jag egentligen will gifva litet upplysning. Det war Vångfreragsmorgon, som Engelholmarne stördes i fin ljufwa morgonslummer af ett oljut, fom, jeran sömnen blifwit gnuggar ur ögonen, befanns wara branrsignaler. Man fick i haft på pantakongerna och begaf sig till stället för rlyckshändelsen. Det war till och med en och ans non ram i niglige, fom tillstärestommit, troligen i afsigt att genom fin närwaro öfa ifwern hos jlädse ningsmanskapet. Huset, som brann, bebordes af 2 personer — hwem som war egaren kan jag ej nu säga — af hwilta ten ene är en bankir en mi: niature, rentier eller hwad jag skall falla honom, — ban roar fig emellertid med att nöra i pengar. Den anrre har till uppgift att göra i fatetejer och psalmröcker, d. w. s. han är ihokbinteri-professor. Heta tatekee-förrådet blef uppslutatt af lågorna. Dock war lagret lyckligtwis så tillräckligt asfures rattyå att ingen större förlust kommer att drabba egaren. Elten war släckt på en fort stund, war? till statens pigor bidrogo rätt tarpert genom sin rasthet att langa watten, och jag tror att om det warit fråga om att bandtera sprutorna, de ei heller skulle wisat sig oskickliga. Ri har uttlofwat en kritik af professor Borgs prerikan i Helsingborgs hant twerksflubb.t Jag hope pad att ni snart uppfyller ert löfte. Ett få tråpe ligt opus fom tenna predikan är wärtt mer än en fipttig blid och jag san sörsäkra er, att med unrantag af salig Per Nymans extemporerade tal, har jag ej läjt någon precikan med större nöje än den af Ureprofesforen Borg. Sädita ren berömde tonfimären Bahrenström ännu är I Helsingborg och ide rragit fig uman werltsbullret till lugnet på Conradsberg, för att der meditera öfwer ten horrista knnten, torte han ursätta, att jag gifwit hans titel åt en annan. Men rätteligen tillfoms mer titeln Ureprofesfor ingen med samma rätt fom Hans Magnificeus professor Borg sielf, vet sannstylriga upphofwet till alla Te genialista tokerier, fom gjort er lärta stad ryktbar i twenne hes mifferer. Mer en annan gång. Jag har ren äran att med utmärkt estime teckna Er tillgifne Kalle Prat.