Helsingborgs-Posten – 7 april 1866, sida 2

och 2 af prof. Qwarnström, N:o 3 af prof. Mor lin, N:o 4—7 af skulptören Söderman, N:o 8 af hlstoriemålaren O. Andersson, N:o 9 af slulptören Lundgren och N:o 10 af framl. prof. Fogelberg, hwilkens skiz; naturligtwis ide egentligen är näs got täflingsarbete, ehuru det blifwit uppftäldt bland de andre emedan fommittgen ansett det wara af ine tresse för allmänheten att jemföra den aflidne mästarens utkast till en Carl XlI:s staty med de nu inlemnade. N:o 6 och 8 äro ej heller affedda att täfla; de äro utfajt till eqvestra statyer, och gå sålunda utom det af fommittgen bestämda pros grammet. Aftonbladet, hwars hufwudredaktör, hr Sohlman, är metlem af fommittgen, reproducerar med anledning af utställningen en längre uppsats, som för ett par år sedan stod att läsa i A. B., och i hwilken på ett öfwertygande sätt framlägaes alla de skäl, som ur konstens synpunkt förmått fommittgen att bestämma fig för en fotstaty. Ef ter denna framjtällning, fom är för lång att här ätergifwas, lemnar A. B. följande fritiffa revogös relse för de olika utställda statyctterna: Den nu pågäente expositionen synes oss i mer än ett hänseende lemna fullständig bekräftelse åt dessa yttranden. Ganika betecknande är vet bland annat, att Fogelberg, denne djupsinnige och tänkande konstnär, som alltid med reflexionen noga och allwarligt ger nomträngre de ämnen han företog fig att behandla, för framställningen af Carl Xil walde ven stående figuren. Har war — säsom monumentet af Carl Johan utwisar — en lysande mästare i i egueftras statuen; han war för fitt utkast ide bunden af nå got program, någon plan, utut gjorde den blott för sitt nöje? skull och för att söka ge form åt fina artistiska itcer; men det föll honom derwir icke in, att fatta Carl NI till hänt. Utan twifwel skulle han, om han fått lefwa längre och på allvar egna sig åt ett detaljjturium och en närmare behandling af tetta ämne, hafwa ästadkommit något, fom war rit wida bättre och mera karakteristiskt än den af honom efterlemnade statuetten; denna innebär en erinran derom, att uppgiften är jwår att lösa, att den kräfwer mångfaltigt arbete och att anspråken på hwad som kan gifwas uti ett sädant första utr kast och före de sorgfälliga detaljstudier, som måste föregå ett utförande i stor skala, icke få stegras alltför högt. De båda equestra statuetterna lemna ocksä —, allteles oafsedt re tekniska bristfälligheter, som i fråga om dem tunna anmårkas — ett ganska tar lande wittnesbörd derom, huru swärt, om ide omöjligt, vet är att åt Carl XII på hästrykgen ge den enkla, monumentala karakter, ten bestämda igentänlighe, fom hang gestalt dör hafwa. Same malunda tro wi, att endast en flyktig blick vå de eskisser, som framställa hj lten i häftig rörelse, i hejdundrande bållning ellor framätstörtande, skall wara tillräcklig att öfwertyga hwar och en om det olämpliga deri, och att ven historiska karakteren och vet monumentala wäsendet derigenom helt och Hål: let förryckas. Så har man t. er. i ven ena af prof. Dwayne ströms statuetter (n:r 2), framställande hjelten i stridsposition och med hatten på hufwudet, mera en framställning af fransk fäktmästare från början af 1700-talet än af Carl XII. Den andra eslissen samme mästare (n:r 1) har deremot fullkomligt monumental karakter och företer många stora förs tjenster och förträffliga drag. Karakteren i hufwudet och vet sätt, hwarpå de:ta uppbäres, äro Yyps perliga; man fer, att vet är vet nordiska jernhuf wutet man har framför fig. Denna högra arm, fom med handen stödjer fig pä en upprättstående kanon, är full af hjeltetraft, greppet kring fvärdåfästet med ren wenstra är äfven mycket uttrycksfullt och hela figuren är i hög grad energisk och uttrydsfull. Bålens måhända något wäl starka böjning åt wenster fan lätt modifieras något, utan att det helas karakter derigenom wäsentligen förs ändras. Professor Molins eskiss (n:o 3) är nobel i sin uppfattning och of mycken plafstisk stönhet. Hielten framställes der, lyftande den wenstra armen i jemnhörd med hufwuret, för att med utsträckt finger anwisa wägen framåt ; ven högra armen, fom är