Helsingborgs-Posten – 7 april 1866, sida 2

mot horizonten kommer den in i en bergig terräng tills den slutligen förlorar sig i en afzrund, kallad Gouroul. Den är en af Indiens märkvärdigheter. Floden Luchmi kommer under en nästan omärklig slutning till Gourouls oerkörda svalz; den störtar sig utför en vertikal klippvågg och faller i en afgrund, hvars djup är okändt. Intet dån åtföljer detta oerhörda fall: ljudet förlorar sig i jordens inelfvor och förmår icke uppstiga till menskliga öron. Man ser endast en lätt sky höja sig ur klystan och den synes snarare härröra från elden i unde: jordens verkstäder än från det skum, som uppstår då vattenpelaren krossas i den mörka afgrunden. Det är med en slags rysning man ser denna stora vattenmassa ljudlöst försvinna, utan alt gisva eko hvarhen nere i djupet eller mot Goala bergets skarpa kanter. På motsatta sidan af klyftan, der jorden icke skakas af en nedstörtande vattenmassa, frodas en otroligt yppig vegetation; resliga tråd uppstiga horizontelt och synas nästan för symmetriens skull vilja bekläda afgrundens andra vägg med en kaskad af grönska. Signal till halt gass vid floden Lutchmi. Karavanen hade då färdats ungefär 4 mil. Infödingarne ordnade måltiden och dukade i gröngräset. Mounoussamy utsände trenne rekognoscörer, inöfvade att uppspära tiger liksom hundarne hjort. Då den första hungern var stillad, utställdes vakter liksom i ett fiendtligt land, och jägarne drogo sig tillbaka i hvar sin alkov af friskt gröngrås, begagnande den permission, som gafs dem till hvila eller sömn, under det man väntade på indiernas uppbrottsrop. Solen hade tillryggalagt minst de två tredje