bara och anspräkslösa karakter, gaf i Måndags å hotel Suede en afstedsmiddag, hwartill woro inbjudna telegrafstyrelsens embetsoch tjenstemän samt äfwen tjenstemännen å den station han i 11 är förestätt. En rilsdaler för mycket. Man läser i A. B.: Läsaren torre sannolikt erinra fig, att sedan ftarsmäklaren Holms falissement inträffat, lät däwarande Tanto fockerbruksbolag, fom egde betydliga fordringar hos hr Holm och säsom hypotek derför innehare 370 altier i Högbobolaget, till inlösen hembjurda vem åt sysslomännen i hr Holms ton: turgmasfa Dä emellertid dessa förklarat fia ide wilja inlösa aktierna, begagnade Tantobolaget sin lagliga rätt att ä stadsauttion låta försälja dem. De inropades då a en riksdaler stycket af ene rvelegaren i sisinämnre bolag hr C. Schwieler. Man klandrare genast derefter med ytterlig stränghet, å ena sitan sysslomännen, fom låtit en få betyclig tillgång gå förlorad för hr Holms konkursmassa, och å andra sidan köparen, fom begagnat tillfället att inropa aktierna för ett sädant underpris. Det har nu wisat sig att sysslomännen förforo ganska riktigt, vå re ide mille äfwentyra någon del af massans jemförelsewis obetyrliga tillgångar på en osäker spekulation, äfwensom att affärens resultat för töparen minst sagtt är twifwelaktigt, sedan äfwen Högbodolaget betlagligtwis blifwit försatt i konkurstillstånt. Det beror nemligen nu derpä, huruwida några företagsamma män med tillräcklig förmåga wilja öfwertaga det dyrbara etablissementet och ånyo bringa det i werksamhet, hwilket wore högligen önskwärdt, ej blott för intressenterna uti betsamma, utan äfwen ur statsekonomisk synpunkt betraktadt för hela landet. Högbo tillwerkning af bessemerstål hare nu efter otroliga ansträngningar från ren sticktige disponentens sida bringats till ten ständpunkt, då alla tekniska swärigheter öfwerwunnits, ech winsten skulle skördas på de ofantliga utgifterna.