Article Image
Frän Köpenhamn. Snällpostens Köpenhamns-forrejpondent lemnar följande pikanta skildring af italienarnes sista uppe trärande på Kasino: J gär afton, den 31 Mars, gaf operasällskapet på Kasino sin sista representation. Min penna förmår enrast ofullständigt skildra denna segerfest, bet fordras en stor förmåga för att funna återgifwa allt hwad ögat säg, örat hörde och hjertat känte. Rog af, jublet war oerhörtt, ehuru falongen icke war så fullpackad som åtta dagar förut wir Morensis afresa; Morensi mar Hela Köpens hamns gunstling och då alla wille bewista hennes sista representation infunno fig Jtalomanernes färntrupper, en öfwer all beskrifning hänförd skara, som för öfrigt nästan fyllde huset Först gafs första akten af U Trovatotel, och hrr Andrefsi oh Giori samt signora Pasi sjöngo onekligen deras partier, isynnerhet ven lifliga finaltrion, med utmärkt aplomb, som måste elektrisera. Derefter följte andra och tredje akten af Rigoletto — isynnerhet den förra innehåller något af Verdis bästa musik. Sianorn Vansini, signori Andreffi, Giori, alla öfwertra ffade sig sjelfwa, och framropades otaliga gånger. Noch Vansini fick en mängd buketter, få att hon nästan kunde säga fom Dölen, vå han fom hem til Kristiania från ftutentrefan: Iag bar få många blommor, att jag har winterfoder till min get. Derefter inträffade den omständigheten att Sr. Giori blef end, eller fom vet heter på ret officiella spräket: han blef plötsligt opaflig. Orsaken är obekant. Setan fjöngs fjerde akten af Ernani: i stället för ven t. edje, hwilket för öfrigt kunde wara temligen likgiltigt för te flesta, fom ändå ide fänna till tenna operas innehäll. Man såg Anrreffi och Pasi strälande och högtidsklädra fom till ett bröllop. Då bruten — man wet ide hvarför — gått ut och Andreffi war ensam, kastares till hos nom en modet wacker lagerkrans med långa Dans nebrogsfärgade sitenband. Först seran Canedi fom mit in och wisat sig särdeles obehaglig, och sedan Andreffi af wänsktap för honom röktat sig sjelf och derpå framropats, fid han tillfälle att upptaga kransen och trycka den till sitt hjerta. Derpå framträdte han för att sjunga den ewiga Donna e mobile-: och nu mottogs han med en ändlös applåd, sedan blef han änyo framropad flera gånger. Slutligen sjöng Vansini sin och sällskapets tacksägelse och ett farwäl till Köpenhamn på en dansk melodi och med danska ord — rvåliga, lif fom hennes sätt att uttala dem. Bifallet blef åter oerhörtt, sä att hon sjöng alltsammans ännu en gång. War ret dermed nog? Nej! Tutti! Tuttil ljöd det frän alla häll; hela sällskapet framträdre nu, några i kostymer, andra i fina wanliga kläter och i half nealigge. Det såg snarare löjligt än wackert ut. (Vanzini fick äfwen en lagerkrans, som wid ett eller annat tillfälle kastades till henne). Hela sällskapet framträdde likwäl ide, ty Giori mar ju opasslig. För äfrigt wisade han fig i en halföppen dörr i kulissen, under det de andra woro inne; och vå ridån gått ned, hördes änn en gång Tutti! Tuttil samt ropen Giori! Giori! Tutti lommo in, och ven barfte Achilles, jag menar fr. Giori, mer tem. Han säg högtidlig och blef ut, men han fick och tog likwäl fin andel af de sista bifallsropen. Och termed war tet slut. Den i morgon sjunga de likwäl ännu en gång till förmån för en landsman, hwilken fom hit med re förre italienarne och blef chorist mid kungliga theatern. Och för altra sista gången gifwa Anvreffi vd Giori en koncert på hoftheatern, förmodligen på onsdag, till förmån för fig sjelfwa. Sevan blifwer det nog ide annat än ett werkligt 7Addio! — och sedan hafwa mi endast minnet qwar. Att Lorini har förstätt wara direktör för detta sällstap, bar alltså wisat fig, få till wira fom hans företag har betalt fig. Han har äfven före stätt sig på en äkta impressarios hufwuruppgift: att wara lycklig nog att kunna uppspana ett par så rikt begäfwade och tilltalande sångerskor som Vanzini och Morensi, hwilka han kunnat engagera för en obetydlig aflöning, emedan de woro obe fanta i Europa och ännu icke fullkomligt slutat fin ffola. Om han är lika lycklig en annan gång, bir hans sal; han lofwar att komma tillbaka nästa winter, och han är klok nog att säga Köpenhams narne den artigheten: att han endaft kommer med utmärkta förmågor, emedan han här har lärt, att nordens Athenare ha för god smak för att låta fig nöja med kasserare saker. Direktör Lorini slutade äfwen med en triumf i ett annat hänscende, alldenstund han samma dag wann en process, som Folketheaterns direktör, kammarrädet Lange, inlert emot Honom. Förhällandet war följande: Först war ett kontrakt ingånget mellan Lorini och Lange, men det upphäfdes mot en obetyrlig ersättning, på det wilkor, att Lorini ide skulle gifwa några representationer i Köpenhamn. Som detta löfte war lagfaret, skulle man trott att saken war Har. Men nej! Då Lange inledde rättegäng och fordrade 3000 NO. i erfätt

7 april 1866, sida 4

Thumbnail