Helsingborgs-Posten – 5 april 1866, sida 3

att iilllfredsställa min nyfikenhet med gätor ... — Ah, ni skall snart nog af er sjelf finna ordet till gåtan, och ni sparar mig en indiskretion. — Jag måste såga er, sir Edvard, att jag aldrig i mitt lif gissat en gåta. — Ni skall göra början i dag. Var då litet medgörlig, sir ; Edvard Klerbbs: hjelp mig litet på tråden ..... — Li är det redan, min vän . . . Säg mig, hvad ser ni min vän? — En ödemark och några ryttare. — Är detta allt. — Ni ser då icke, att det finnes glödande, obevekliga passioner, som ryta kring en menniska? Ni ser icke, att de blodtörstigaste tigrarne icke äro de, som vi söka? — Det ser jag icke. — Aha! min lätte och ytlige herr fransman, ni har studerat menniskohjertat efter Moliere och La Brupre. är det icke så? — Hvad djefvulen är detta för en fråga ni gör mig, sir Edvard? — Jo, min vän, vi hafva, ni i Paris och vi i London, två eller tre observatörer i glasögon, som studerat menniskohjertat i Seinedepertementet och i grefskapet Middlesex och som aldrig kommit att misstänka, att verlden på andra sidan Montmartre och Hampstead är befolkad med millioner menskliga hjertan, som icke likna dem de sjelfva studerat i Misantropen eller Scandals-Shools. Den åsna, som sagt: Tutto il mundo e satto come nostra sami glia var en bortkommen italiemare från Flo