Helsingberg. Wåra professorer. Hwem minnes icke ven storm af löje, som wäcktes för ungefär ett år sedan af hr Boras förslag att handtwerksmästare skulle tituleras professorer? Nedtyngd under den grundliga wederläggning och ren mördande satir, fom fom hans förslag till rel, förklarade han slutligen i ÖOresundsposten, att det hela endast warit ett artigt stämt, en liten spinitneladrift, fom han en qwäll rå tiden blef honom läng, nåärigst behagade anställa med fina wänner i handtwerkstlubben. Att emellertid saten warit allt annat än stämt, utan twertom en mogen frukt af br Borgs stupida fantasi, har man sedermera fätt sullt bewis pä. Det är bekant, att Noach utsände trenne dufwor ur arken för att je om jorden war torr; sammaledes br Bora, för att fe, om opinionen mar mogen. En dag helt nyss ftod ret nemligen att läsa i Öresundsp., att en wiss handskmakeriadjunkt i hanttwerkarnes flubb förercagit någon komisk monolog. DÅ nn bela werkan af tetta försöt inskränkte fig till att tidningens läsare fingo någet att skratta åt, utan att någon fann fig manad att bestrida hr at junkten hans titel, antog hr Bora, att ven första dufwan tommit tillbaka med ett oliveblad och utt han sålunda trygat tunte gå widare. Och tet gjorde ban också wid första tilljälle. Förjst ryckte stomateriprosjessorn Schultz fram oc bugade sig sör allmänheten, och äfwen han fick temligen seanmärkt passera. Nu mar tiven inne att göra slag i seten. Då ven berömde fysikern och görde!makaren Hallberg skulle in pä scenen, ätföljres han af br Bora i cgen hög person, som höatidligen presenterade honom med följande ord: Görrele mafaremäftare Hallberg tilllännagifwer, att han för princip nå ffull nedlåter jig att kallas professor, i fall nan föredrager denna titel. — Debutanten bugade sig och publiken ffrattare — ty br H. är sedan länge tänd för att wara en god gammal clown, Men hr Borgs bröst wirgaresd af det stolta mecdwetandet att åter hafwa utfört en af tessa missioner i sanningens, menniffoware bets, kulturens, etc. etc. namn, fom redan gjort denne profets namn ryktbart i Norden. Han ans ställde i sitt frilla finne en ödmjuk betraktelse, hur rusom ban med fina ringa frafter dot warit ett rerskap för genomförandet af så stora samhällsförbättringar. Derpå gick han hem att fundera på nya eröfringar åt menskligheten. Hwad här: näst skall följa, ret wet ingen vörlig, tv profeten är oberäfnelig fom öret. Wi hafwa dock hört få gas, utan att wilja garantera uppgiftens faminggs enlighet, att ban bar i tikarn någonting ganska extraordinärt. Hr Borg skall någon vag tala till klubben och genom den till werldenungefär få: Åter ett bewis på, huru de tongifmande i Europas utlefmade, moraliskt förderfwade, i laster och brott nedsölare aristokratsamhällen tyranniserat ven s. k. sämre klassen, ten der dock utgör samhällenas mera, bar jag lyckats finna. De hafwa äfven i vet yttre, i det, hwarmed menniskorna under nästan alla luftstreck pläga skyla fin nakenhet, i sjelfwa klädedrägten, welat införa en förnedrande rangskilnad. På det att nu äfwen den sista skrankan på detta omräte må bortfalla, på det att ingen mot det rätta och sanna stridande hänsyftning på den ena menniskans öfwerhöghet öfwer den andra må qwarstå fom ett hån mot wårt tidehwarfs principer, föreslår jag i sanningens, moralens, fultus rens, frihetens och jemnlikhetens namn, att alla både professorer, adjunkter och docenter inom alla yrken havanefter måtte nedlåta fig till att begagna frack fom högtidsdrägt, och mare hädanefter detta plaga ide längre ett oberättigadt prerogativ för wissa åldrar och flasfer. Men fom hvarje sak, den må wara hur löjlig som helst, har fin allwarsamma sida, få också venna, och mi måste beröra äfwen den, emedan wi emottagit flera insända uppsatser i ämnet, åt hwilka mi rock ide anse det lämpligt att gifwa offentlig bet. Or Hallbergs tilllännagifwande, såwida el iest ven bekanta noten i Öresundsposten är annat än ett tilltag af hr Borg, röjer ett högmod och ne förflugen tilltagsenhet, som utgör ven sorgligaste