Helsingborgs-Posten – 3 april 1866, sida 3

ensamt är, liksom det i alla tider varit, den stolta rikedomens land, alltifrån Darius ända till Palmer, och att öfverallt annorstädes rikedomen, tili och med millionärens, är jemjorelsevis futtig och arm; alt den instänger sig i de murade orafvarne i sina städer; att den kolorerar sina landtliga fester med vattenfärg, dessa tråkiga, cirklade fester, uppdragne efter snöre med ledsnadens vattenpass: de begripa, att Northumberland i London och Rothschild i Paris tro sig hafva nått höjden af prakt, då de slunga elt koppel af trehundra jaglhundar i spåren på en räf eller då de i ett litet hus vid Chaussee-dAntin, fullt al fukt invändigt och utvändigt öfveröst af regn eller snö, sammanpackat några hundrade sattiga gäster, som lyssna till en buffaduo under det de tyst stampa takten med tåspetsarne af sina satinskor. Rikedomen har aldri2 varit anad annorstädes än i dessa glänsande trakter, der den rike förstår att med solen göra ett storartadt utbyte af strålar och guld. Då desserten, plockad i Indiens fruktträdgårdar, utsände sina fina vällukter från duken, tillät sig Mounoussamy et smålee:de och sade: -I morgon måste ni vara färdiga i daggryningen, mylords mina gäster, och alla till häst; och jag anbefaller er att välja goda hästar:— Tusen tack, nabab Mounoussamy! Ni är stor som kureng-zeb, den förste konungen i Marate! utbrast indiern Goulab, som liknade en elefant förklädd till menniska och suckande aj kärlek. — Hvarför tackar denne herre? frågade Gabriel Klerbbs. — Mounoussamy har inlöst sitt löfte: han hal