Article Image
sig bakom ljufet at Preussen, hwars narr det warit Österrile har tidigt nog kommit underfund med Preussens intriger och skulle gerna önska det gjorda ogjordt, om sädant wore möjligt. Men hwad skall man wäl säga om Preusjen 2 utbrister la France. Här lägger man fram i dagen fin ärelystnad med en rumtristighet, till hwilken historien icke kan uppwisa maten och hwilfen ven eu dag skall döma på vet strängaste. Preussen är ide belåtet med att hafwa utplundrat Danmark, att på ett o:ättfärtigt sätt hafwa utwitgat fitt territoriuum, skaffat sig hamnar och en marin och utfört alla dessa wältsgerningar, utan att Europa lade något hinder i wägen, emedan det war sysselsatt med andra wigtiga saker. Hwad will dä hr von Bismarck? Hans håg ftår till två ting, för hwilkas ffull han icke synes milia wita tillbaka för ett nytt krigs fasor eller för en omstörtning i Curopa. Han will återupprätta absolutismen i Preussen met tillhjelp af segrar på walplatsen och i nödfall med armcens magt och han will göra hela Tvffland till en wasall under Preusjfen. Slutligen fäster la France uppmärfsamheten på ven himmelswida skilnaden emellan Cavour och Bismarck liksom emellan Piemont, fom slänkte vet öfriga Italien frihet och nationel enbet, och Peussen, fom betäms par den nationella rörelsen i Tyskland oc endast har att bjuda tetta på en militärdespotism. La France begagnar för öfrigt striden emellan Ofierrike och Prenssen till att ånyo erinra om det för: slag, tejsar Napolcon i November 1863 gjorre de öfriga regenterna, och tidningen förklarar sig i stånd att meddela, att utritesministern, Dronyn de Lhuys anser kongrensen wara det enda merlet till en fredlig lösning af den slesvigholsteinska frågan

3 april 1866, sida 4

Thumbnail