Helsingborgs-Posten – 3 april 1866, sida 3

för två mänader sedan lofval oss en jagt till i morgon. och vi skola få den. — En jagt! Hvad jagar ni för slag? — ligir. Vi känna icke annat villebråd här. — Herr Gabriel, sade Mounoussamy från ena bordändan till den andra, och med en röst, vibredande som trumman, Herr Gabriel, är ni säker på er häst? — Ja, herr Monnoussamy. — Har er häst någonsin sett en tiger? — Ja, svarade Gabriel, rent af på slump, och tillade tyst till sin granne: Min häst är icke mera van vid tigerjagt än jag. Indiern gjorde ett tecken med hufvudet ocu sade: Mina vänner, vi begifva oss af, då den sista stjernan går ned bakom berget Golua. Nina stallar äro öppna hela natten; de som icke lita på sina hästar, kunna välja bland mina. Nu god natt, mina vänner, jag öfverle anar er ät er frihel. Han reste sig och desslikes alla gästerna. På stående fot och nonchalant stödd emot sin mans arm, utdelade Eva ett tjog småleenden till sällskapet; hvar och en af de tjugo njöt af sitt, utan att bry sig om den andre; jalousie existerade icke. Klerbbs och Gabriel voro de sista som lemnade salen. Gabriel följde med en lånzr trånsull blick den sköna qvinnan, tills hon sintligen försvann undan hans syn. Hennes man kastade åt honom blickar af ett svartsjukt lejon, blickar som kommo männerna att blekna. be båda Indierna, Gonlab och Mirpour, följde makarne säll i spåren och försökte fortsätta bordskonversationen; men värden brydde sig icke ens om at!