Helsingborgs-Posten – 30 januari 1866, sida 3

senlig ståndpunkt. Tvertom upplöste sig mera än tusen man från hufvndmassan, i det de dels återvände till deras hemort, dels åter strödde sig rundtomkring öfver hela landet, för alt föra krig för egen räkning. Det oaktadt beslöts det att 0förtöfvadt marschera framåt för att om möjlist öfverraska sienden och förhindra concentreringen af hanhusvustyrka. Öfver Newcastle går vägen till Lon-zlon, ropade den unge prinsen, då man före öll honom, att inmarschen i ell siendtligt land med en armåe af knappt femtisen man dock vore allt för farlig. Dervid blef han, ly han ville med ens hafva tvisten afgjord. Om han blott hade anat. att emedlertid icke mindre än tiotusen Tyska kärntrupper från Flandern landat på Engelsk mark och nu i ilmarscher drogo emot Newcastle, skulle han helt visst hafva betänkt sig på något annal! Den tjugondeförste November bröt armen upp och drog i två kolonner, den ena öfver Penrith, den andra öfver kendal och Lancaster till Preston, de förenede sig der den tjugosjunde. Man hade hoppats att blifva emotti:gen med hänrycknig af solket, men blef raka motsatsen. Man mötte endast sruklan och hat, och del främmande Språket och klädedrägten hos högländarne hade till och med till följd, att qvinnörna skyndsamt gömde deras nyfödde, emedan de voro at den ösvertygelsen, att kannibalerna från bergen icke voro begärlige efter något så mycket som späda barns kötl. (Forts.)