Helsingborgs-Posten – 14 november 1865, sida 3

klarat mig emot hvarje vapendragande, men icke med egennyttiga afsigter, eller för att icke sätta mitt baroni och mitt ringa gods och egendom på spel. Skulle det likväl förr eller sednare komma till strid, nå då skall man få se hvem som beredvilligast drager sitt svärd och är mägtig den största upposiringen, jag eller någon annan af Jakob den åttondes undersater!Han sade detta med sådan ifver och eftertryck, att man väl såg huru mycket allvar det var dervid. Det oaktadt hade laird Grahame, som det syntes, en häfig motsägelse på läpparne, men lairden af Glaschellis förekom honom i talet. -Vvär unge vän Allan har rätt?, sade han i afgörande ton; ätminstone instämmer jag fullkomligt med honom: och dessutom bekräfta de svarsbref vi utfärdade till hans höghet hertigen af Rothsay fullkomligt detsamma. IIvad åter Allans personliga ifver och mod beträffar, så vill jag se den som dertill vill lägga något tvifvel. Ja, jag säger öppet och utan tvekan, att vi äldre, så trogna vi ändå äro huset Stuart, dock måste stå tillbaka för honom, om en gång skidan är bortkastad och det afgörande slaget skall slås. Dock icke derför hafva vi här sammanträffat, att tvista och strida med hvarandra, utan på det vi må bestämma, hvilken af oss skall tillställa hertigens af Rothsay sändebud svarsskriften. Ni veten, att det är öfverenkommet, alt han i natt klockan toll infinner sig på -kung Arthurs Thron, för att emottaga skrifvelsen och tillika erhålla alla de muntliga underrättelser han möjligen önskar så.(Forts.