ÅN bergs station och ankom kl. 32 till Kongsvinger, ; norffa jernwägsstyrelsen hate anordnat mirdag, wid hwilken skålar tömdes för H. M. tonungen, ten öppnade jernwägen, Swerge, Swerges rikes ständer, Wermland, o. s. w. Under måltiden ins gi följande telegram från konungen till jermvigsstyrelserna för Swerge och Norge: Jag glärer mig med Eker öfwer, att jernbanan me är fam manfogad öfwer ve förenade ritenas gräns, och sänter Eter min hälsning till Eter fest. Karl!, hwilfet telegram mottogs med ett lefwe för H.M. — Kl. 1, 7 afreste te flesta swenska gästerna och ve från Kristiania ankomna norska deltagarue till Kristiania. J Cöndags eftermiddag klockan 4 samlades man till festmitdag på Klingenberg i dess stora fal, fom war enkelt men wackert delorerad med swenska och norsta flaggor. Der war ungefär 200 tuvert, aj hwilfa cirka 50 more upptagna af de swenska gu sterna. Midt för bordet fatt statsrätet Stang, på hand wenstra sida lantshöfting Ekström och på hans högra roktor O. I. Broch. Första ffå len dracks för H. M. konungen. Derefter tog borgmästare Fougstad ortet. War tet ou obes tydlig sak — fare han — ren för hwilken man här war samlar? Man kunde nu resa på jerndanan en liten mil in i Swerge, det war alltfammans. Men war tetta en obetydlighet? Nej; en trän hade nu werkligen passerat öfwer gränsen, och en jernbana, hwaraf först en stump blifwit lagd, tränger fig allt längre och längre fran, intill tess den uppnår fin naturliga slutpunkt, och denna war för närwarande brödrarilets hufwudstad. Det war en ny och fullkomlig föreningsakt, hwarom här mar fråga — en riksakt, hwars första artikel nu blifwit fastspikad på gränsen. Det kunde komma tider, då nationalfåfängan eller andra orsaler lade twedrägt mellan de båda folken, men då skulle jernbanan mellan deras båda hufwudstäder stå säsom ett talande bewis på den enhet i intressen, som dock sammanbinder dem, och den lifliga samfärdsel, hwartill den werkar, skulle snart bilägga sådana twister. — Landshöfding Eksröm beswarade denna skål på ett wackert och wärdiat sätt. Bland tal, som derefter höllos, märktes kassören Gjerdrums, Han påminde om jernbanans betydelse för en sak, hwars wigt under de sednare åren hade blifwit inz fedd i båda länderna — ten friwilliga bowipnins gens sak. De sernare tidernas tilldragelser hade lärt, att hwar och en nation endast bör lita på egen kraft för bewarandet af sin frihet ch ovat: hängighet. Om Swerges 40,000 och Norges 15,000 starpskyttar flöte fig tillsammans, utgjorde de en aftningswärd styrka. Hittills hare fommunifatioz nernas swårighet lagt hinder i wägen för en ivs bördes samwerkan; nu skulle jernbanan bortrödja dessa hinder. Han utbringare en skål för det för sta skandinaviska skarpskyttemötet. — Middagen lus tades med en tacksägelse af landshöfding Ekström till Kristiania stad för det bistånd, som derifrån gifwits ret olyckliga Karlstads inwånare i növens stund. Å UU D— —