Helsingborgs-Posten – 14 november 1865, sida 3

på ett oförflarligt sätt fängslat ängerstans Tjäl aftonbönen från hennes barndoms hem klingade läuförda, himmelstt tiara toner ur hennes bröst. Och ren wann insteg i allas sinnen; till och met de mest förstockade hjertan tinade upp. Också nu herrskare eu djup tystuad, men det mar rörelsens och andagtens högtidliga tystnad, hwilter vet syntes förmätet att störa med ett ljud. Litjom om bon nu försäkrat sig om ett högre kiständ, höjce Nortens bleta barn fin milta bli mot Söterns votter, hwars uttryck förut skatar henne ja mägtigt. Den mörta, flammande blickon i Ginlia Aå ramswarta ögon war förswunner en ljus, tar tår presjade sig fram i tem och bler hän gante i de länga filjeslena ögonhären; och dem tär är ren wackraste, tostbaraste perla, fom någor fin fallit i Jenny Linds hererskrans, fom ven har ingen annan, hwarfen förr eller sednare, tort bennes slät. ZTrollmagten i denna fång sörmårde icke en gång rivalerna att metstä. Och fednare rå lifallsstormen bröt lös öfwer den swenska nät tergalen, aid Grisi bort till henne och räckte henne med ärel wärdighet och den renaste beundran fir hand, i ret hon fatta hwiskade: Eiamora, Gud be: ware åt er på lonstens farliga wäg den talisman, mer hwilten ni i dag har besegrat of alla! Och ehuru Grisi och Persiani den aftonen öfverträffade fig sjelfwa i rösternas prakt och rikedon och i ett glänsande föredrag — den bleka, blonda sångerskan med sin enila hemlantsmelori förbles dock drottning i tonernas rike. AAZA33m3R3A33:. UUUUWWWCW6665WC—C—C—L—-—W65W 6U6—