Helsingborgs-Posten – 22 september 1865, sida 3

göra ett slut på nationalitetsstriden på den cim briska halfön än att förewiga den. Preussen ha i sämsta fall medel i händerna att göra ett falft fteg omigen och dermed förfona Europa. Tilloch med medelstaterna, fom förlidet år för att fång popularitet, följde ffritet för) dagen, stola swärli gen hafwa lust att, om Frankrike afgjordt förkla rar fig för natienalitetsprincipen, sätta sig på tvären. Den Ottska affären wäcker fortfarande en star sensation i England och Frankrike, förnämligast Elsass, den aflidnes hemort. En petition med me än 50,000 namn har blifwit inlemnad till rege ringen, och man wäntar; att hr Drouyn de Lhuys skall ingalunda betrakta saken en bagatelle. Då br de Thonvenel, generalsekreterare i senaten, emot: tog petttionen från Elsass, lär han hafwa studsat wid att finna icke mindre än 30,000 tyska namn bland undertecknarne. Hr de Thouvenel, fom förs modligen aldrig warit i Elsass, wisste ide, att tysta namn der icke äro någon sällsynthet, ehuru deras egare äro så goda fransmän som trots en in födt Parisare. HÅ re Thouvenel tänkte på Rhengrärsen och fann saken Helt alldarsam. — Je ne connais pas de symptome plus grave. I England tar man saken icke mindre hett. Ett försök af Rortd. Allg. 3eit. att bortresonera hela affären till en obetyrlighet, fådan den lätt fan förefalla wid hwilket univerfitet fom helst, wider ännu mera ond blod. Deorrd. Allg. Zeit. och def patroner swäfwa nemligen i fulltomlig willfarelse om rätta ersaken till förbittringen i England och Frankrike. Tidningen hade eljeft ide gjort fig den otacksamma mödan att twätta grefwe Eulenburg hwit. Det äv emellertid ide få mycket fråga om honom, mena de engelska blaren. Att en ung man, stutent, fris willig och junker till på töpet, med käpp, fabel el ler sabelstida flår omkring fig något hänsyuslöst, då han en morgonstund kommer från kneipen och sannolikt har fått ett glas för mycket till bästa, är i och för fig ide få farligt, vet fan hända i hwiltet land fom helst, och ret är ide derför fom man gjort ett sådant larm. Just emedan han är soltat och såsom sådan måste gå med swärd mid sidan på ärogen såwäl fom i kyrkan, förtjenar han ett lättare straff, om han, inwecklad i ett gräl på gutan, griper till wapen. Ty frestelsen är för ftor, ingen menniska skalle funna motstå ven, om sjelfbewaringsinstinkten kommer med spelet, lika gerna kunde man bli förtretad på ett angripet djur derföre att det betjenar sig af stna tänder, klor eller horn. Emot Euleuberg, eller hwem eljest som fört klingan har utlandet icke skäl att wara förbittradt. Om det mar han eller någon af hans kamrater, om hugget gafs med fabel eller sabelskida, om med berådt mod eller till sjelfförswar, i nyktert eller öfwerlastadt tillstånd, är allt saker, dem det tillkommer de preussiska domftolars ne att undersöka, öfwer dem tillkommer det ide utlandet att hysa någon mening, tro eller förmoban, Men rätt har utlandet och Frankrike i förs sta rummet, den att fordra, att förhållandet genast undersöfes, att alla i slagsmålet inwecklade instämmas och alla för andel i det dödande hugget mifse tänkta arresteras, utan anfeende till rang eller stånd. Man förebrär ven preusfiffa rättsfkipningen att hafwa försummat derna pligt, hwilken, säger man, aldrig blifwit försummad, om flagg målet egt rum uteflutande emellan civila personer. Man förebrår den att hafwa låtit en Hel månad förflyta, utan att anse det lämpligt att offentligs göra resultaterna af ransakningen; man finner det vent af obegripligt, att de skyldiga, eller åtminstone de mest misstänkta, icke arresterats, oh man tager fig ven friheten att anse Nordd. Allg. Zeit:s frame ställning för skrufwad och otillfredsställande. Sådan är meningen här i landet och äfwen i andra kine der. Jcke ten unge grefwe Eulenburgs utan den preussista rättsstipningens ära är det, fom de preuds siska officiösa bladen borde söta rädda, och det hade endast kunnat ske genom att bewisa, att domftolen behandlat det ifrägawarande fallet alldeles så, som den stulle hafwa behandlat det, ifall icke findelfes wis en af hufwuwdpersonerna warit grefwe och soldat.