Helsingborgs-Posten – 22 september 1865, sida 3

— Så blefwo mig redan de första timmarne i krets domarens hus odrägligts länga. Man hade emot tagit migl i ett flags statrum, hwillet jag tydligen kunde förstå ide egentligen mar beräknadt på att bes bos. Säterligen gällde det ide få mycket att fers ff lt Hedra en ung menniska som jag. utan sastmer att representera familjen på ett imponrrande sättRummet med sina hwita stuckaturtapeter war få o. ändligt högt, och synbarligen hade börgmästarinnan mödtererat det efter egen smak. På wåggarne hänge de gamla portröfter med peruker. De Hade alla en högwigtig uppsyn och föreföllo mig tråkiga. Äfwen qwinliga porträtter hördt till samltngen; ett af dem, som hängde alldeles midt emot mig, bragte mig nära förtwiflan, fy det strat:ade, slrattade ideligen och så högmodigt, fom wille det slratta i anfigtet enhwar, som ide täntte efter husets grundsatser. Med mycken beredwillighet sprang jap upp, då fertsdomaren manade till uppbrott. Min toilette war snart i ordning, och så fpatserade wi, kretsdomaren och jag, ästad till apothekaren. Apothelet låg wid torget, och wi hade icke långt att gå. Det war ett. gammalt gafwelhus, men serdeles wäl bibehöllet. Egaren, en gammal lifg lis ten man med spelande grå ögon, emottog oss i döre ren med en wänlig förebråelse för wårt långa dröjsmål. 7Odfjå mujifalift? frågade han haftigt wid presentationen och betraktade mig med nyfitenget. Eti Pvar war lnappt nödigt, då han med otålighet förde of in i rummet, der den lilla kretsen redan wäntade of.