Ett återseende. Novell af Otto Roquette. (Öfwersättning.) 1 Kapitlet. (Forts. fr. n:o 75) Nu kom werkligen ett tredje qwinligt wäsende, i hatt och lätt sommar kostym, med rasla steg genom trängärden. Jag tog henne för en ung fru. WW wen hon war wacker, och då blondinerna, fom gått henne till mötes, förde henne till wår plate; jtodo nyfitenhet och leende lust tecknade åfwen i Hennes drag. Med henne fom samtalet genast i en mera regelbunden form, utan att derföre något twång inträdde. Herr Waldemar Geyer? frägade hon, utan att afwakta presentation. Alltjä wisste äfwen den goda Emma redan mitt namn! Jag bugade mig, jakande. Men ni flidor, har ännu ide ens låtit er gåst weta, att han är i winlandet. Han kommer till fots och mäfte wara törstig.Jag mille tada, men blondinen war redan fin los. Strart derpå war hon tillbaka, åtföljd af en liten pojte, fom satie en bricka med win och fwetebröd på ftenbordet. Jag kunde ide godt afslå wäl: komstglaset och äfwen mina wäninnör läppjade på winet; endast hon med rådiursblicken rörde ide glaset. Jag reste mig och utbragte en toast för de Årekande feer, fom gäfwo mig ett mottagande skönare än hela werldens slägtingar tunnat äfladtomma. Hos hwem jag egentligen war gäst, wisste jag icke; endast ett enda namn hade jag hittills hört, namnet Cmma. Hwad låg det ock för wigt wid ett par namn? Jag wifsste blott, att min dröm blifwit wertighet, och en få poetist werllighet, att jag war fre: