Helsingborgs-Posten – 22 september 1865, sida 3

arne här i huset syntes mer och mer bekrästa mit misstanka. Jag erfor att Emma och Pauline — den förra gift med räntmästaren — mworo döttrar till en vi winhandlare. Han befann sig för ögonblicket utefpe en affärsresa. Under tiden hade Panline till säll stap hemtat in till staden en wäninna, en dotter iil en öfwerforster i grannstapet — detta war den mer tystlatna bland mina feer, hon med rådjursögonen Tante borgmastarinnan gjorde ingen hemlighet af att hon ide tycte synnerligen myckek om fina gran nar. Pauline war allför mydet fri och öfwerdädig öfwerlemnade hushallet åt en gammal hushållerske och lefde, bortslämd af fin fader, endast och allen af lör sina nycker. Och räntmastarinnan war nu e gång för alta ide efter borgmastarinnans hufwud Hon wet ide att uppföra fig fom en ung fru, utar som en flicka och hade endajt sällskapsnöjen och flärt i hufwudet. Att Helene, öfwerforsterns dotter umgicks med Wallraths (så hette winhandlaren), wa också ide rittigt bra, hon kunde ide lära något god der i hufet. Kretsdemaren wågade fig fram met några ord till sörswar för grannfamiljen, men en daft med den påföljd, att Imärmodern, förfäktade sir åfigt med ännu mera skarpa. Den unga frun teg Men wid första lagliga tillfälle pasjade Hon på at föra famtalet in på fin yngre bror Sewerin oc huru glad han skulle blifva att få göra min bekant. stap. Hon yttrade detta i eu något stygg ton, un der det borgmaftarinnan juft ide ferdeles kärleksjull mönstrade mig från ofwan till nedan, Hennes for studerade forstwetenskap och genomgick för närma rande fin praktista lärokurs Hos öfwerforsiern granuskapet. Äfwen jag hade längtat att låra kän na denne fufin Sewerin, hwilten ungefär war mil mina år. Nu woro mina förwäntningar hwad ho nom beträffade något nedstämda genom det affy lande intryck familjen i fin helhet gjorde på mig.