Helsingborgs-Posten – 22 september 1865, sida 3

—— Utlandet. Köln. Zeit. är som bekant ett af de mest res spektabla blad på kontinenten. Det war under lång tid den enda tyska tidning, fom insåg och iwvås gade draga i härnad mot den kränkning af nationalitetsprincipen, hwilken re båda allierare stormagterna läto komma sig till last, vå dei Wienerfreden begagnade sig af den starkares rätt till att beröfwa Danmark vet såwäl till spräk fom fympathier rent danska Nortslesvig. Köln. Zeit. bov träget begagnat hwarje tillsälle att upplysa sina lantsmän om ten willfarelse, i hwilken de hela tiden swäfwat i fråga om Slesvigs nationalitet, och konseqvent yrkat Nordslesvigs Återlems nande till Danmark. J Söndags har titningen åter tagit blatet från munnen i denna sat, och ress ord förtjenaa att tagas wara på, ty ingen hate wäl för ett år sedan wågat drömma om att en tyst nägonsin stulle på ett sädant sätt bevöma den sleswigholstcinsta agitationen i Tyskland. Tillocmen från en af tesja på fin tid så förtättrare anatische Civervänen skulle icke warit i stånd att mera dräpande kriticera hwav fom skett. J en artikel, benämnd Utlantet och f.rdraget i Gaftein stildrar Köln. 3ecit. re allwe samma faror, fom völja fig unter Preusfris skenbara framgång. Tids ningen wisar, att hr . Bismarck uppenbart alls deles misstagit jig om Frankrikes afsigter, då han tror, att ret i all ewighet skall nöja fig med pros tester och kritifer. Den hänwisar till ren omijlänligt fienctliga ton som genomgår ej mindre hr Dronyn de Lhuys och lord Russells civkfulärde pescher utan äfwen hela den europeiffa pressen, till och med ren ryska. Ofterrife har bliswit intwins gadt i alliansen med Prenssen, och ret skall wid första tecken till fara från utlandet, lemna sin kbuntsförwandt i stickt. Öfwer Prenssens hufwud är ret, fom owärret en gång skall bryta löst, och det är få mycket wärre för Preussen, att regeringarne i hela Europa befinna fig i ven fullfomlis gaste öswerensstämmelse med folken, då te ogilla ren preussiska eröfringspolitiken. Den enda ur sknld Kölm. 3eit.7 wet för ve tyska magterna är omstäntigheternas tvång. 7I förra året, yttrar titningen, war hela Tyskland genom okunniga eller samwetslösa demagoger på det gröfsta fördt bakom ljuset i fråga om sanna förhållandet deruppe i norden. Hela Sleswig, så predikade pratmakarue, är befolkadt af menniskor af tysk härkomst och tyskt språk, längtande efter att komma under tyskt wälte. Tyska hemlandssånger sjungas, om och med något falsk accent, så dock ur ärliga oförfalskade tysta hjertan deruppe wid Kongeän. Samtidigt hate agitatorerna inbillat tet tyska follet, att arfz prinsen af Augustenborg icke blott Hade en obejftrivlig och obestrird soltlar arfsrätt icke blott till nå gra relar af Holstein utan till hela Holstein, ja till hela det urgamla danska hertigrömet Slesvig. Det war ingen ända med de fräcka lögnerna, och ren fom derwid bredast oc) oförskämdast upphof fin mun, han war ten såärste tyske patriot. Nog af, det hare lyckats att med gemena lögnkonster uppegga tet redbara tyska soltet till raseri och wanfinne. Hunrradetals folfförsamlingar skriade efter Kongeån liksom en hjort efter friskt watten. Ehuru de tyska magterna sjelswa från början endast bare täntt på en delning af Sleswig efter nationaliteterna, få trodde te fig dock till slutet, efter lyckadt fälttåg, böra gifwa efter för mnatior nens stämning och genom att fullfölja de wunna förrelarne stoppa till munnen på strilhalsarne för dagen, få mycket mera fom tet wäckt ond blod i Tyskland, att kriget företogs utan förbundets merwerkan. Cå fom tet ändtligen rerhän, att man gaf den offentliga meningen i Europa och, efter wårt sörmenande, en sund statskonst ett flag i ans sigtet. Följrerna synas långsamt men sälkert fam mandraga fig öfwer Preussen. Lyckligtwis har ren offentliga meningen i Tysktland längesedan bif wit tillräckligt nykter, för att inse, att demago gerna på mångfaldigt sätt fört oss bakom ljuset, och att det när allt kommer omkring är bättre att