Helsingborgs-Posten – 8 augusti 1865, sida 3

Tilldragelserna wid Edeforss. Härom skrifwer Norrb. Kuriren för d. 27 Juli: Från Edeforss höres ett sorl af hemska rykten, fom berätta om djuriska strider och milda vordnins gar. OM att deja rytten tala sanning, bewisar nedanstående protokoll. Bränwinet, denna mord brännersta, som anstiftat så många olyckor i wårt älstade fädernesland, är äfwen denna gång den sannskylriga källan till eländet. Dertill kommer ren betlagliga afwoghet, som förefinnes emellan ortens införingar och hit inflyttade arbetare, en afwoghet, hufwudsakligen föranledd af åtstilliga nytomiingars moraliska uselhet, men äfwen i ej ringa mån grundad i den sjelftänsla och vet misstroende för allt förländftt, fom utgöra utmärs tance drag i befoltningens lynne. Med all fin med fog beprifave gästfrihet är norrbottningen doc ganska ogin emot främlingar, synnerligast af den arbetande tlassen. Så hafwa wi hört nyfomlins gar tlaga öfwer fmårigheten, ja omöjligheten, af att för hwilket pris fom helst erhålla så mycket jom en mjölftår i wälförsedda bondgårdar. Dylitt tan ej annat än reta i oh för fig sjelfwa förwildade äfwentyrare, hwilka wänjt fig wid den åsigten, att ven enas flilling är lika god fom den andras. Slutligen. fan man ej annat än förundra fig öfwer den underlåtenhet, hwartill wederbörande gjort fig skyldiga, då de med sådant exempel för ögonen, fom midsommarbataljerna i Boden och mid Hedenforss, låtit molnen skocka fig, utan att hafwa widtagit några energiffa medel för att afleda den wärande stormen. Det fordrades i sannning högst obetydlig siareförmåga för att inse, det owädret wid första möjliga tillfälle ffulle bryta löst och medföra en förstörelse, jemförlig med ven lössläppta milda kraften. Man kunde oc med släl fordra, att hwarje främling, innan han blefwe hitsänd och såsom kanalarbetare antagen, borde prestera ett någorlunda hyggligt frejdbetyg, få att man åtmins stone wore försätrad derom, att ej landet förmandlades till en allmänning för fribytare och wildar. Det är sannerligen ej likgiltigt, om den säkerhet till lif oh egendom, fom utgör ett bland Norrs bottens företräden framför andra landskap, wederwägas eller ej. Wi anfe emellertid, att det mer är statens, än enstilda bolags pligt att deröfwer hälla ett wakande öga. Wi hafwa nu åtnöjt off med att antyda orfas kerna till explosionen: Bränwinet först och sist och de uslingar, som för egen winnings skull kringgå lagarne och ockra på fina likars tygellösa begär; dernäst nykomlingarnes mildhet och slappa moral; få och ej få litet infödingarnes sjelftillräcklighet och oginhet; slutligen närwarande polisstyrkas swaghet och otillräcklighet. Måndagsaftonen afgick den reqvirerade tvuppftyre kan under löjtnanterna Lindwalls och Löwenhjelms befäl med ångbåtarne Gelliwara och Hedensforss till walplatsen för dessa blodiga lekar. Landshöfdingen afreste också för att personligen öfwerwara undersökningen. Ur det ä landskansliet härstädes den 23 dennes förda protokollet, med anledning af den beklagliga tilloragelje, meddela wi följande: . Jnställde fig arbetschefen wid kanalarbetena inom Öfwer-Luleå socken, kaptenen R. Schough, och ans mälde, att, under det marknaden den 21 dennes påstod, oenighet uppkommit emellan arbetarne wid tanalanläggningen derstädes, att slagsmål derefter uppstätt emellan finska arbetare och swenska, på hwilka med salt till förladduing ur marknadsstånd skjutits, att det af K. M:ts befallningshafwande wid sagde arbeten tillförordnade polisbiträdet Jacobson jemte en annan pålitlig person af Schough beordrats till Edeforss att under marknaden derftådes upprätthålla ordning bland arbetspersonalen, som wid sagde station utgjorde nära 200 man, att denna polis icke förmått återställa lugn oh ord: ning, utan hade följande dag oordningarne gripit kring fig och öfwergått till allmänt wåld, i det ovtens arbetare och sädana från rikets sydligare des far ankomna, wäpnade med jernspett, jeruborrar, åror och andra tillhygg, hwari spikar och jernstycten blifwit inslagna, fammandrabbat med mars O02 —— —