Helsingborgs-Posten – 3 oktober 1864, sida 3

med kapitenen Frylholm, som förklarat fig willig att härwid biträda, angifwa de wägar, hwilta behöfwa förbättras eller möjligen upptagas för att underlätta samfärdselu mellan länets olika delar och närmaste jernoanstationer; och — 2:o til innewarande landsting afgifwa utlåtande rörande brånwinsmedlens ingående till en s. k. wågbyggnadsfond samt grunderna för denna fonds förwattning och anwändande. Den diskussion, fom med anledning af detta förslag uppstod, öppnades af Per Nilsson i Ejpö, hwilken med ftöd af S 37 i Landstingis förordningen önskade frågan uppsfjuten till näs sta Vandsting. Härmed instämde flera talare säsom hr Hagman, löjtnant Segebaden och Åke Andersson i Mellanköpinge, hwilka dels önskade uppstof för att Tingets ledamöter måtte när mare funua sätta fig in i frågan och hwar och en från sin ort framlägga förflag, med ledning hwaraf en då nedsatt fommitts battre war i stand att bedöma det allmänna behofwet. Defutom framhölls af hrr Hagman och ESegebaden att de orter, fom kommit i besittning af jernwägar, härigenom skördat så stora fördelar framför länets öfriga invånare, att de borde sieljwa bekosta alla till banorna ledande wägar, hwaremot bränwinsmedlen snarare Borde ans wändas för sädana ändamål, fom wore mera gemensamma för stad och land, t. er. fattige wården. När en kommitte nedsattes Horde dess uppgift bliswa widsträcktare än hwad nu före slagits. Härjemte uttryckte de begge sistnämnde sin farhäga att resultatet af kommittens merfs samhet skulle medföra ansenliga kostnader, hwilka man måste åtaga fig, då man inlåätit jig på fommittens nedfattande. — Häremot anmärktes af andra talare, hwaribland Ordföranden samt grefwe Posse och prosten Lindblad att ett uyps stof endast wore att förhala tiden för dessa mig tiga frägors ordnande. Genom fommitieng nedsättande bunde man alldeles icke händerna på sig i fråga om några medels dispofition, då denna fommitte endast afser frågans utreds ning; Emot påståendet om de i närheten af jernwägarne belägna orternas styldighet att unerhålla wägarne till dessa, anmärkte grefwe Posse obilligheten häraf, då med undantag af stambanan dessa orter ingalunda fått sina jernwägar till skänks. Dessutom borde 37 i fråga om uppskof härwidlag ide tillämpas, då den gällde att beslutet, ide diskussionen, borde hwila. — Frih. BedeFriis föreflog att de sista orden i 1:a mom. af vandsh.-Emdetets förslag (od närmaste jernbanestationer) måtte utgå, men återtog sitt amendement sedan Ordförans den upplyft att medel ide stode til K. Bes:hdes förfogande att företaga ett ordnande af alla länets wägar. — Förste hofjägm. Tornerhjelm, fom ide wille binda bränwinsmedlen, yrkade att 2:a mom. icke borde blifwa föremål för fonnnirtens werksamhet, men att deremot en fommitte borde nedsättas för dei 1:a mom. nämnda ändamål. Tal. framhöll upprepade gånger nödwändigheten att skilja mellan de twenne momenterna. Tal. önskade, om få skulle wara, twå särskilda fommittser, hwartill erfors drades helt olika qwalificerade medlemmar. — Sedan såwäl 37 fom 10 H blifwit upplästa, fästade grefwe Posse uppmärksamheten å det förhållande fom skulle inträffa om de i fifts nämnde 5 föreskrifna 3 af samtliga rösterna icke uppnåddes för uppstofsförflaget. Den frams ftällda propositionen, huruwida Landstinget ans fåg, att K. Bef:hdes förslag borde uppskjutas, RALA— —