Helsingborgs-Posten – 3 oktober 1864, sida 3

ä Ow———— bli Hhans husttu, låg mn få långtetillbaka i tiden genom all den forg och längtan, hwilken hon sedan def måst utstå, att det nästan fös refom henne, fom vm allt detta försiggått i ett förflutet lif, och fom om den Rosa, hwilken nu stilla och bedröfwad framflåpade fin tillwaro, war en helt annan än den bortskämda, stralande, lefnadsåglada Rosa, på hwilken wår solen kastat sina strålar. Hwarken generalen eller hans syster tillälo fig någonsin att nämna Jadå namn, och ifrån fruktan för att de skulle göra det gick hon öfwer til en häftig, federafs tig längtan efter att få höra Der, eljuru det skulle hafwa wållat henne bittra qwal. Harz riet Beauchamp hade lemnat henne för att bes söka några af fina wänner. och ehuru hon pligtskyldigast skref till fin wämnna, war hon dock å andra sidan alltför förolämpad å fin fusins wägnar för att i sina bref ens nämna hans namn, och ärnn mindre wille omtala hwad han tänkte eller gjorde. (Forts).