Helsingborgs-Posten – 30 september 1864, sida 3

Grefwinnan Pierresond, uppehåller iig fortfarande wid badorten Schwaloj der OM nus tert och otwunget spatserar onifring land drunads gåsterna, Jrödd på en baftart knö nåt. Hennes toilette : iv vit smakfsull, men enfel, utan hwarken sp.: tjar elle er judeler, palten et hon hwarje dag tue lnnua föpa en Hel massa sudana om hon derten wille anwända en i hennes wärjo warande liten papperslap o. Herr deotschild skall nemli. jen hafwa lemnat i rinnan följans de originell a fred itbref ypHers vtetsdhild i Par ris anmodar hr Rotfhild i F.an jari att fulla sin person oc ; förmögenGet till fru grefwinnan Pierrefonds dispofiti ou. Tänt om tonung Frans eller arspretendenten i Kiel hade ett dys litt Ereditoref till fitt förfogande; den förre skulle då ej för penningars förstaffande för nås gon tid sedan behöft försälja de ännu öfriga basrelieferna i palatset Farnese till det dri tista mufeet, och den sednare skulle ej behöfwa resa omkring för att läna penningar. Detta sista är just ej så lätt i dessa dystra penning: tider od pretendenten lär ocksa hafwa hänwändt sig till storhertigarna af Weimar och Haden, samt Hertigen af Koburg oh Fursten af W als deck, för att låna 100,000 thir, men af alla jätt ett höfligt afslag. Cu helan hop kejfare konungar och furslar äro också ute på resor, jag tror dot ej för fam ma orsaks stull fom Arfpretendenten. Afsigten med deras resor lär deremot wara afslutandet af wissa Deliga förbund såsom mellan NRyRe land och Preusfen, ÅFrankrike och Åheribt, RyYSs få Storfursten och priusessan Dagmar, lille tung Georg och storfurstinnan Maria Ålexan drewna, m. fl. Victor Emanuel tyckes äfwen hafwa i sinnet att ingå eti heligt fördund med — fin mångåriga wäninna Rofina. För nås gra år sedan lyckades grefwe Cawour att wäns da tonungens tanfor från ett få olyckligt beslut. Men sedan def tyckes den en gång få tjufande damen hafwa fått ett ännu förre inflytande öfwer konungen och för några dagar fedan fåg man ett ganska starlt prof på detta inflytande. Stonungen fom är stor wän af wilddråd, hade nyligen fatt en owanligt stätlig hjort från Ame rita ett riktigt mrattegenplar, som söler fin mate. Victor Emanuel underhåll denna hjort på sitt luststott iandria i hwars ena fipgel, den sköna favoriten bor. Nu hände fig få illa att det ifriga djuret hade med sina horn swårt färat sin waktare, som dog deraf. Savoriten befallde genast, att hjorten skulle få juths, n ren konungen gaf ide fin tillåtelse dertill. Då bad hon fo: nungen följa fig till Hjorthagen, lät gifwa fig en lcbad bössa och sljöt det w adv a djuret med egen hand, utan att Victor Emanuel fade ett ord derom. Med egen hand skulle fonnalilt äfwen måns gen bland Polens söner wil nedstjuta en bland Polens gräs ligaste bödlar, den bekante general Murawieff som uppe håller jig för närs warande i Paris. Obdestridligen mittnar det om mod hos honom att få fort tid efter fri het stridens oäfmande, då ännu minnet of hans blodiga fram tfart är så Tid skt hos alla, wåga begifwa fig till om ftad, fom hwimlar af förjagade polackar och ywars innewånare dela dessas Hat mot de ryska för ryckarna. Jugen kan wäl nemligen betwifla, att ju både bland sranemän och poladar ske flera, som skulle anse det för en för tjeustf ull Handling att höns nas på generalen för hans illgerningar. Sedan några dagar har polisen i Warschau -m3nnin3nnn —