Den 30 Sept. Norska Aftenbladet yttrar i en artikel rövalle de Posttidningens sednaste Half-oficiella uttalans den angående förhandlingarne, i danska frågan oland annat söljande: Med bäfta och uppriktigaste milja är det of fe möjligt att af dessa udplysniugar finna en illfredsställande förklaring öfwer swensta fabis nettets hållning med affeende å Danmark. Den varning, fom genom Oltoberdepescherna skulle olifwit Danmark giswen, att de förenade rikes ra icke längre stodo på samma grund fom förut, och att det påtänkta framläggandet af Roweme berförfattningen war orsaten till denna föräns dring — war ingen warning oc lunde omöj: ligt uppfattas som en sådan. Oftoberdepefderna woro både genom fitt innehåll och sättet hwarpå de meddelades, snarare motfatjen. De betänkligheter, fom uppstätt hos swenska kabinettet, meddelades det dansta under hand och liksom i förbigående, medan i samma ögondlick afgafs en skriftlig, följaktligen bindande förklaring, hwaruti swenska kabinettet pa det oförbehållsammaste försafrar, att Li händelse af ett ans grepp från Tyskland på Sleswig, skola wi (de förenade rikena) städse widhålla samma åsigter fom hittills. Med denna både förut och federz mera upprepade förtlaring är grundwalen för de förenade rikenas ställning i danska frågan gifwen. Det war icke Marspatentet och ide den ge: mensamma författningen, (mot hwilka grefwe Manderström ju ide hade någon principiel inz wändning att göra) fom utgjorde basen för den dittills förda gemensamhetspolitilen, och fom betingade solidaritetsförhållandet mellan de tre nordiska rikena, utan det war Tysklands eventuella angrepp på Sleswig. Detta framgår llart och tydligt af de mellan swenska och dansta kådinetten förda underhandlingarne, att hwilken förewändning Tyslland än lunde finz na för ett sådant angrepp, och i hwilken form än de förenade rilenas bistånd skulle lem nas, få stulle Tysklands öfwerstridande of Ci dergränsen obetingadt medföra, att Swerige och Norge ställde sig på Danmarks sida för att med wapen i hand möta ett sädant anfall. Så wisar fig förhällandet oemotsägligen efter fed naft meddelade upplysningar, och så måste det äfwen uppfattas af danska kabinettet. Det war wäl ide uppsatt något striftligt kontrakt, hwars öfwerskridande å endera partens sida kunde med: föra ftämning och utpantning, men löftena woro gifna på ett sådant sätt och upprepade så ofta ända tills kriget utbröt, att de måste utöfwa ett asgörende inflytande på danska politikens hela vittning, för så widt det ide är en gifwen förutsättning, att diplomatista försäkringar al: drig få uppfattas annorlunda än fom mun: wäder. Enligt samma utdrag af Posttidningens ars tikel stall grefwe Manderströms yttrande i en sednare depesch af den 16 Nowember, att han lyckönskar konung Kristian dertill, att gemens samhetsförfattningen, som ännu icke war tad: fästad af konungen, blifwit antagen uf rilsvår det före Fredrik den sjundes död om innan fri get började — blott warit en reflexion, fom hade afseende på konungens personliga ställning, och alldeles icke utgjorde någon lycköuskan till författningens framgång. Denna förklaring fynes innehålla en uppenbar motsägelse. Under W —— — —C-———————————