Article Image
Qwarnbyggnaden är konstruerad och uppsatt of en dansk, Görgenfen, och en swenst, Nilsson, af hwilta den sednare kommer att föreftå det hela. Bageriet skall skötas af en swenst, fom i flere år konditionerat i utlandet. — Från Wisby skrifwes: Här gass för en tid fedan ett fällffapsfpeftar fel till förmån för ett wälgörande ändamål; man inöfwade pjeserna och allt war godt och wäl. Wilhelmina Stålderg — som äfven bae dat här i sommar — hade skrifwit en rätt wacker prolog, iom en ung, wälfånd attör från Stockholm benäget åtagit fig att framsäga och för detta ändamal inöfwat. Bland de fpelans de war en löjtnant mid nationalbewäringen här städes. Hwad hände! Jo, fort före — jag tror till och medatt det war samma dag — reprez sentationen skulle försiggå förklarade nämnde löjtnant för direktionen, att han på inga wil for wille uppträda om en aftör wore med, han ansåg fin ära derigenom förnärmad odh hor tade att återlemna fin rol, om aktören more med. Häraf uppstod ett fasligt krängel och näs ra war att hela spektaklet blifwit instäldt ge nom löjtnantens beteende. Tiden war så knapp att hans rol ej kunde inöfwas af någon an nan, och å andra sidan fanns ingen till hands fom wille eller kunde uppläsa prologen annat än den unge aktören. Förgäfwes föreställde personer med savoir vivre löjtnanten Hela det oskickliga och löjliga i hans beteende, det blef derwid, od då man talade om fin förlägenhet att ej hafwa någon till prologen, afhögg Ilöjts nanten raskt den gordista knuten med dessa ord: Jag, jag sjelf skall detlamera prologen. DÅ så blef det; han framträdde djerft och framsade prologen med sjelfkär mine, hwars stolthet fär kerligen förminskats, om han kunnat fe det drag af uomkan och löje, fom öfwerfor alla dem af åskådarnes anleten, fom kände till historien. Löjtnantens beteende wid detta tillfälle har wäckt rätwist klander af alla, som ej äro efter fin tid. — Fruntimmersstrid. Sp. Zeit. berät tar om en rätt egendomlig strid som nyligen egt rum utanför Berlins portar. De twå fämpande woro ingenting mer oc ingenting mins dre än twå bättre unga damer, som råtat fomma i twist med hwarandra om jina älskare. Wapuen bestodo icke i sablar, pistoler eller ans dra mordinstrument, utan af twå mjuta fäps par. En waninna till de båda duellanterne war den opartiske åskådaren wid den owanliga striden. Knappt Hade de båda krigiska damerna bestämt distansen, oh knappt war tecken gifwet till stridens början, förrän de rasande qwins norna rusade på hwarandra. Bataljen blef så wåldsam, att de twå kämparne kastade bort fåpparne och började bearbeta hwarandra med Höns der och naglar. Alla sekundantens anfträngs ningar för att skilja dem åt woro förgäfwes, och blott genom ankomsten af några Herrar sörmäddes de ursinniga qwinnorna att afbryta striden sedan blod flutit a ömse sidor, oh den ena damen fatt sitt högra öga utrifwet. Som badas toiletter genom bataljen bliswit förstörda, måste de transpotteras hem i droska. — a ——

30 september 1864, sida 3

Thumbnail