Helsingborgs-Posten – 30 september 1864, sida 3

— Detta lätta wäsende skulle icke wara nas turligt för Horace Wrughan. En man äls skar ide efter en eller annan bestämd söreskrift, utan efter sin natur. — Dä tycker jag alls icke om Jacks sätt att älska; jag fan icke nefa att jag skulle sätta wärde på ait anses för något mera än hwar och ae annan qwinna af den man, fom jag skall gifta mig med, — wbraft Rosa förtörs nad, — jag fall också säga honom det od) gör ra of båda fria, II. — Hwilket fördömdt oh besynnerligt otyg hon gått ästad och fart sig i hufwudet. Detta utrop undföll Jack Walsingham uns der det han med händerna i fickorna och ryggen mot kakelugnen betraktade fin kusin, fröken Beauchamps och hennes fästman, Horace Waugs hans deltagande ansiaten. — Men är du också fullkomligt säker på att du alls ide gifwit henne någon anledning hårs till? — frågade fröken Beauhamp lugnt. — Huru skulle jag det funnat? Jag har ju i all min tid lefwat i den tron att Rofa ffuts le bli min hustru. — Ja, men deri ligger det. Hon inbillar fig att du gifter dig med henne endast derföre att ni nu en gång blifwit bestämda för fwarandra och ide af werklig kärlek för Henne. — Werklig kärlek! Hwad menar hon? Jag kan endast säga att om det icke är kärlek, som jag hyser för henne, få känner jag alls ide denna känsla. (Forts)