Helsingborgs-Posten – 11 juli 1864, sida 3

sättas, erhöll han kallelse att infinna sig i på latset Coutarini. Michael begaf fig dit med glädje oh war nog godsint an oroa fig öfwer detta Giulias handlingssätt, fom han ansåg ov skickligt. Ty, fade han, äfwen den djupaste ob skönaste qwinna känner någon gång behof af ett nyckfullt koketteri, hwilket detta älskwärda barn ide tyckes missftänka. Michnel glömde alt detta barn war en qwinna och att en q vinna mäste wara mycket enfaldig om hor ide ihjers tats angelägenheter har mer förständ än den förståndigaste man. Liksom föregående af:on fann Gritti mar dame Caracalla på fir piedestal oh Giulia på frå på fin gamla tants ändlösa broderi, fysselsatt med att utreda några silfesdockor, fom hennes windthund hoptrasslat med sina tassar. — Mi Gud göra et lycklig, messot! fade den gamla damen. — Det är en önskan, fom er närvaro för: werkligar på samma gång som ni täckes ytira den, madame, swarade Gritti. — Messer, Giulia har önskat att få fe er; oaktadt hennes barnsligheter och skälmstycken har jag alltid trott mig finna, att den gode Guden älskar detta barn och låter fina englar gå framför henne. Jag önskar att detta må i era ögon rättfärdiga den swaghet jag wisar för hennes önskningar. Giulia rodnade och strök med båda händerna tibaka de ljnsa och silkesmjuka lockarna, som betäckte hennes kinder: — Min tant, min tant! fade Hon, will n då werkligen Lita fer Micael tro att hand be föf hår åro opassande? Hör mig messer — ty en förklating år nödwåndig; jag Har öfwetänk saken sedan i går — iag bar tänkt att de mäste wara grymt för en ädel kawaljer fom