Helsingborgs-Posten – 11 juli 1864, sida 3

bår ett swärd, att på knå färdas genom staden på befallmng af ett barn — wore det äfwen i himlens nama oc i himlens åsyn: tv Himlen fer det ide ensam — äfwen menn.iskor fe det, och detta år grymt, ja! Jag har äfwen tänkt au det kan wara nog med denna handling of ånger, h darull Gud i na:t warit willne. — Och nu — an behär jag endast en fak af er: vi har föru: lärt känna oordningens oh fons dens lif, haf det modet a;ft lefwa någon tid bland of, för att funna jemföra och wälja: det är allt, mesfer — jag skall ide tala om någon annan pröfning . .. Denna blifwer tillräckligt härd, emedan ai näslan hwarje dag måste se of, min tant Caracalla och mig .... Men monsignore har wurit soldat, tror jag? Wet ni hwad följden blir af allt detta? .. . jo, ni skau slattigen älska of med en uppriftig wåns skap, min tant och mig ... fe få, siill a, Fi amma! låt min tanls stackars fåglar få wara i fred.! Sålunda talade Giulia, då oc då afbruten of nägra ömma ord af Gritti, hwilken flod bes tagen af den enthousiasm och den wetkliga granlagenhet fom hon förenade med en låtsad känflolöshet. I arts y