Det enda som föll från lord Palmerstons lappar, antydande möjligheten af verksam hjelp för danskarne från vårt lands sida, var en anmärkning, som han gjorde emot slutet af sitt tal, och som gick ut på att i handelse tyskarne skulle hota Danmarks sjelfständishet, så ville han ej påstå, all ju icke England skulle kunna komma dansharne till hjelp. Detta var en klen trost for detta tappra folk, och vi befara, att det ej kommer all tacka lord Palmerston för dessa ord. Men om ock tyskarne skulle gå ända till den ytterligheten, att söka totalt ruinera Danmark, hvad skäl har man val att 117, all lord Palmerston skulle hålla sitt ord och skynda till dess bistånd? Har icke hans minister svikit i uppfyllandet af hvart enda löfte den gjort att bistå Danmark for vissa händelser — hvilka händelser allesammans inträffat? Vi ha i sanning uppnått den lagsta punkten af sorodmjukelse. Vi beskyllas icke blott af andra länder att vara ett folk af pultroner, men vi upekas till verldens förakt och älloje såsom en nation, hvars ord ar af noll och intet värde. Man tror oss icke! Hvilken kontrast utgör icke detta emot den tiden, då Stora Britanniens ord betydde allt och öfverallt ansågs lika säkert som dess skrifna förbindelser? Krig är ett sorsärligt ondt, och allt som år förenligt med hedern bör göras för att undvika detsamma; men likväl skola vi och säkerligen hela landet med oss såga ett amen till lord Derbys yttrande: Krig är bättre än vanheder! Herr v. Bismarck synes ännu bestandigt vara oense med sig sjelf, på hvad sått han skall draga den största mojliga fördel tor Preussen af den danska frågan. En korrespondent till Börsenhalle? från Wien den Juli omtalar eit Berlinerprojekt, enligt hvilket Preussen skulle hafva en betydlig del af Hannoser, konungen af Hannover till gengäld Oldeuburg, Peter at Oldenburg SlesvigHolstein och arfpretendenten mahanda Lauenborg eller — ingenting. Älven om detta skulle vara en dikt, är det åtminstone visst, att Preussen vill hafva något for alla sina ansträngningar. ter sig med samma fråga. tränger till en utvidgning af sin transatlantiska handel, bar kabinettet i Wien, efter hvad ?D. Allg. Ztg? berättar, kastat begarliga ögon på de danska vestindiska öarna, hvilka kunde ockuperas som en lämplig ersattning for den halda olägenheten och de betydliga krigsomkostnaderna. Härtill kommer all dessa öar skulle vara af mycken betydelse for den österrikiska dynastien, sedan den österrikiske erkehertig Maximilian har blifvit kejsare af Mexike. Man antager att det skulle vara en lätt sak alt eröfra de 3 danska öarna, som blott forsvaras af några få kompanier soldater m—— ———A— — SAS Äfven Österrike sysselsalMen då Österrike