Helsingborgs-Posten – 18 juli 1863, sida 2

en faderlig omsorg. När kapten Pellegrini fick se denne yngling kämpande med wågorna om sitt lif, wille han ånyo störta fig i jjön från fartyget för att rädda honom. Somfamraterna injågo ändamålslösheten af hwarje sädant förfök, så hindrade de honom, men det fordras des härtill ide mindre än 8 man — få förs twiflade woro Pellegrinis försök att slita fig tfrån dem. Medan expeditionen war qwar på Gotland ankom dit ett telegram från ynglinz gens moder i Jtalien med förfrågan om honom. Det blef kapten Pellegrinis tunga pligt attgifwa swaret. — Medan truppen låg i Klinte woro 15 man inqwarterade i i ett hus, fom atlmänneligen tjenar till logis för resande. Beskedliga gotländsta jägare af nationalbewäringen woro utställda rundt omkring huset med order att hindra de wådliga gästerna att gå ut. Då tom en gotlänning och wille hafwa herberge. Han gick in, men fann huset upptaget. Han git ut igen för att föfa ett annat nattqvarter, men posterna wille ide fläppa honom ut. ESedan han förgäfwes parlamenterat en stund med twå af dem och sökt öfwertyga dem att han war en landsman som nuyss gatt in, böjde Han undan de beske liga böndernas bajonetter och gick sin wäg. Mantlig rapport afsändes genast till landshöfdingen, fom wistades ute på Klintehamn under denna för honom få brydsamma tid. Rapporten innehöll, att en polack hade klädt fig ut till gotlänaing och under det föregifwandet med wald trängt jig ut. Landshöfdingen begaf sig i hast till stållet, der man få oförsynt trots sat Hans order och den swenfka krigsmakten. Han anträffade på wägen brottslingen, som ännu gick och söfte logis. Missförståndet blef då upplyst, ty den resande war känd af landshöfdinpen. — En del af inwånarne på Klintehamu woro ingalunda mera wåälwilliga eller belefwade än landshöfdingeembetet. Det wore orätt mot dem att förneka, att de härwid tagit intryck aj denna myndighet, ty den ogästfria andan ups penbarade fig först på måndagsmorgonen, sedan landssekreteraren war utkommen från Wisby till Hamnen. Då öfwerste Lapinski wille resä in för att uppwatta landshöfdingen, fanns det ingen på hamnen som wille förhjelpa honom till ett stapligt äldon, utan han maste nöja fig med en skjntswagn of få dålig beffaffenhet att han icke kunde fitta i den, utan nolens volens mäste lägga sig ned. Sålunda inpraktiserad till staden anmälde han fig Hos landshöfdingen på morgonen oc) begärde blifwa underrättad om när han lunde blifwa mottagen. Deeefter gick han till sitt logis och blef sittande bemma hela dagen för att wänta på swaret. Först kl. 6 fick han äran af ett samtal, som hwar och en annan swensk höfding under sådana omftändigheter sktulle ha genajt bewiljat. — För återfärden från Wisby till Klinte ställde handlanden Wickman sin wagn till öfwerstens disposition. — Som prof på bemötandet i Klinte må aus föras, att man nekade de resande att begagna det allmänna badhuset för att taga ett bad, fom de så wål behöfde efter att i 11 dygn ha warit sammanpackade på en liten skuta. Det war när man med en så ytterlig åtgärd satte kronan på all brutalitet, fom öfwerste Lapinski förklarade, att när man så bemötte hans folk, kunde han ide swara för dem längre, härmed tydligen menande att de t. ex. kunde komma att taga fia friheten att tränga fig in i badhufet eller att, trots bewakningen, begifwa fig till någon ort, AA QO-O-. —A —