der de kunde finna civiliserade menniskor. Det är detta Yttrande fom wederbörande mr, ide fritt från en insidiös mening, anföra fom be wis på nödwändigheten att wakta polackarne fom galärfängar. Det war dcck sjelfwa detta waktande m. m. fom hade föranledt yttrandet. — Guldsmedshytte silfwerwerk har förärat vindes stads och berglags skarpstytteförening 300 rdr till in köp af gewär. — En Midsommarafton i Rom ffrifrocs till en norff tidning: Sommartiden finns det ej många skandinaver i Rom. Det är blott nå gra fonftnärer, fom mötas här för fina studiers och oafslutade arbetens ffull, och de taga erfättning för dagens hetta genom att riktigt njuta Staliens swala aftnar. I allmänhet nöjer man jig med trädgården wid Palazzo Ruspoli, der man tager sin glace, men stundom följes man i masfu åt till Villa Borghese, der man i fom pani gör gräset till bord och i de wida ftenckarnes och biniernas skugga dukar uvp win och sydsrukter, fom man ej ffulle funna få för guld derhemma, emedan mellersta Italiens winer, orvieton och montefiasconeen äro för stolta att låta transportera fig. Men midsommarafton hade man beslutat att njuta sommarnatten vifz tigt på nordiskt wis, och den improviserade fe sten lemnade äfwen ett säå ritt intryck att ut trycket i berätteljerna derhem:na: man åtflildes i en glad stämning och i medwetande af en wäl lyckad feft star långt efter hwad wi här tände, hwarför jag också ffall försöka att lemna en swag föreställning om dess herrlighet. Wi hade beslutat att i trots af gensdarmer och sbirrer tända en nordisk midsommarseld midt ute på den högsta punkten å Campagnan, nordost från Rom. Ctt stycke ifrån den game la Via Flaminia, på wägen till Veji, ligga några intressanta klippor, fom torna få högt öfwer de gamla grafrninerna; från deras ipets ser man öfver Hela Campagnan och Rom. Wi kommo dit ut i solnedgången; Sabinska bergen och Albaniska bergen glödde i den herrligaste aftonbelysning. Solröken ftöt i lätta lager bortöfwer Tibern, och öfwer Nom höjde fig S:t Peters kupol i den nedgående solens strålar, hwilka snart förswunno bakom Monte Mario, medan blott det aflägse hvita klostret på Monte Cavo skimrade fom en stjerna. De af nordiffa damer åt de nordiska konstnärerna i Rom förärade tre fanorna planterades på spetsen uf berget, der det flammande bålet tändes, medan mångfaldiga facklor lyste i gräset rundt oms kring platsen och narrade de stackars lysmaftarne i elden, men äfwen höllo de giftiga infefterna på afständ. June ljuskretsen widtogos nu föberedelserna till den tarfliga aftonmmåltiden, om bestod af kallmat, frukter och win samt ägg, som stektes i den glödande askan. Efterand fom det mörkuade öfwer den mils: wida latten under oss, tilltog den nattliga taf lan i stönhet, ty månen stod med spetsiga horn på himlen och kastade sitt mystiska ljus öfwer grafwarne under of, öfwer staden, den öde lät ten och de fjerran bergen. Långt borta kunde man höra Campagnans herdar, hwilka under fång waktade fin boskap, och fom en helsning från dem fom en af de herdar, hwilka till häft hafwa tillsynen öfwer de andra, ridande med sin långa staf och sin pistol i sadelhölstrena uppför bergets sida och stannade hos oss. Han hade sett elden på berget och wille se om det war ladroni (grefwar): — ett glas win gjorde botten. Jaa loöossnade uppmåärksamt åt det HAN,