Helsingborgs-Posten – 18 juli 1863, sida 2

hans mördare, och tillbragte tiden med fin far milj i böner och tårar. Min farmor föll ned på knå och bad liksom jungfru Maria wid frälsarens fors; hon tills bragte hela natten i bön och betraftelje, och hörde ide stegen af den orolige mafen fom ir: rade af och an i sin bostad. Min far kastade sig en stund alldeles påftädd på fången, men endast ett ögonblick tåg han ber, förd i fin slummer af en besynnerlig ängslan. Tiden skred emellertid framåt; trumhwirstar tillkfännagåfwo att en afdelning lemnade sitt qwarter. (Hwarje qwarter måtte HA den föres siående sorgliga handlingen uppfåtta en das taljon.) Min far hade i wärt qwarter äfwen blifwir beordrad; detta war honom också ej emot, emes dan han derigenom blef i tillfälle art kunna komma fram och så biträda sin far under de faror fom denna förskräckliga dag kunde hota den ssednart. Han illädde fig således fin uniform och lemnade på samma gång fom Charles: Henri Sanfon hufet. Min farfar ledsagades af Charlemagne Sanfon och en annan af fina bröder, hwilka i denna stund ide wille lemna honom ensam. Alla tre woro bewäpuade och iklädde regnkappor, knäppta ända upp till halsen, hwilka fpnoe. i3 dolde dem och icke läto wapnen fynas. Då skiljsmesfans sinnd slog, flöto min farmors tårar ymnigt och min farfar och fader hade swårt för att slita sig löfa från hennes omfamning. Hon hade forgliga aningar, att ide mera få återfe de fina, efter de många underrättelser hon erhållit om de tillämnade befrielseförsölen. ö