Helsingborgs-Posten – 6 juni 1863, sida 3

lig — kan icke gerna glömmas. Äfven der anbefallte han bland nnnat — att alla, som passerade förbi honom, skulle helsa på honom. Att denna af autokraten befallda, kralande ödmjukhet icke blott väckte hat, sorakt och loje, utan jemväl uraktläts af mången, säger sig sjelft. Uti Lillland och Finland hade general Berg likväl ej tillfälle att utveckla mera än hvad man skulle kunna kalla hans larospån. Det är i Polen, som han börjat sitt mästareprof. Den systematiskt kallblodiga och grymma råhet, hvarmed han der tillvägagår, staller honom vid sidan af sir Hudson Love, Windisch-Grätz och Haynau, dessa diaboliska storheter, som knappt nog kunna namnas, utan att man erfar en kansla af afsky. En ibland de af general Berg i Polen utfärdade betallningar — kanske likväl en bland de mildaste — är att, äfven der, folket skall helsa på honom, ja till och med på hvarje rysk officer. At förödmjuka och förkrossa, år for honom detsamma som allt regera. Han år en typ för det ryska szarförtrycket, en till is förfusen personlighet; en krypande slaf inför sin herrskare och en blodig och hjertlos tyrann mot alla, ofver hvilka han tror sig ega makt alt besalla. Ilans hufvud år en maskin, som endast rör sig i den en gång gifva ordningen; hans hjerta är endast en stenkolsgrufva, som eldar under maskinen. Maskinisten ar hans envåldsherre, czaren. Utan allt tvifvel år han en värdig skugabild af sin sorste herrskare, kejsar Nikolaus, inom den monarki af allmänt sortryck och morker, hvarmed han ville lyckliggora verlden. I civilisationens sjenst vore general Berg sullkomligt oduglig, i barbarismens är han anvandbar. Hvad ingen man med hjerta skulle vilja verkställa, verkställer han med en automats precision, tillfredsstäldt njutande deraf. Då czar Alexander Il sande honom till Polen, var det helt sakert endast för hans ovanlika egenskaper — såsom blindt verktyg, saknande allt eget lif, i fullkomlig ofverensstammelse deremot med Petersburgerkabinettets innersta tanke. General Berg uppträdde i Stockholm vid H. M. Konung Carl XV:s kroniug, såsom ambassadör, hitsänd af kejsar Alexander. Redan då var det allmänt kandt att konung Carl — längt för detta afsvurit Rysk-Svenska Åbo-politiken af 4812. En och annan antog afven att kejsar Alexander icke utan särskild afsigt skickat Berg. Under kröningsceremovierna visade han sig mindre såsom ett lyckonskande och glädjebringande budskap, ån såsom en dyster skugga, en sluten och kall jernmask, en mork vålnad icke bebådande — åtminstone något godt. Vid det då aisna galaspektaklet hade vi tillfalle att taga honom i det nårmaste skarskådande. Såsom galaspektakel uppfördes Shakespeares praktstycke: Midsommarnattsdrömmen, Om afven stycket icke var särdeles lämpligt att gifvas såsom illustration vid en kronina, så var det dock alltid uppsatt med en ovanlig artistisk lyx, vigiande om både smak och snille. Det var något varkligen praktfullt. Fru Hvasser uppträdde såsom Puhk och Fru Hedin såsom Titania, begge tjusande och intagande. Rollernas egenskap bjod en luftig och glansande toilett. Toiletterna utgjordes