Helsingborgs-Posten – 6 juni 1863, sida 3

mar meden mängd personer wid denna egendomliga tid, uteslöt icke den politiska fanatismen en wiss tins sligbet i det euskilta lifwets förhållande. Han rördes af sin kontorists berättelse, och hans ögon fuktade af tårar; Han försöfte derefter trösta honom, men lät D ide tills fallet gå jig ur händerna att daundra mot atta tyranner, på samma gang tva ban R fur paste utfor mot den gamse fx 32tte werkarens narraktiga sördlinde ov Dan un såg art den unge mannen våt a aut bittrare, ju mera wältulig han blef, antog han åter den häftighet som war honom egen. Med en ton, som ej tillät någon inwändning, förklarade han den unge mannen att hans tarar förolämpade hans patriotism; att, såsom förhällandena nu gestalta sig, hwarje man med hjerta i bröstet borde finna fig i högsta grad lycklig att knnna erbjuda fäderneslandet ett par fria armar; att den, fom han få bittert saknade, genom det företräde hon skänkte fadren framför sonen, war owärdig hans kärlek, oc att han skulle om ett par dagar gifwa honom tillfälle att frigöra fig från denna kärlek genom att skicka honom på några månader till Flandern för att göra åt ffilliga inköp för husets räkning. Jean-Louis famn, i det Hela taget, botemed let wärre än det onda, och bestämmelsen omen omedelbar afresa förorsakade honom en sådan förs skräckelse, att han ide ens täntte på att tacka sin principal för det bewis på deltagande denne hade gifmit Honom. Han hade wisserligen i den förwirring och den förskräckelse, fom tanfen på det förfärliga rivalskap hans passion för Helena förwärfwat honom, redan före fin principals gjorda förflag, instinktlikt tänkt på flytten såsom en sista resurs. Men då nu tilfälle erbjöd fig för