sättas med lätthet, hur stor utsträckning denna odling än kunde winna. Låt neml. inhemska fruftz och bärwiner intaga bränwinets rum och bli wår nationaldryck, låt således dylika minfabriker i stället för brännerierna uppstå i alla landsorter, och om man befinnar, hwilta qwintiteter spanmal och potatis brännerierna fonfumera, bör man lätt kunna inse, buru mycket af bär och andra fruktsorter skulle funna afsättas till winfabrikerna. Frult skulle dessutom kunna utgöra en heljosam del af den dagliga födan och skulle torkad möjligen kunna bli en allmän och betydande hoendelswara, måhända äfwen för export. Föröfrigt skulle nog i mån af öfad till: gång frutten winna flera och hittills okända ans wändningssätt. — Våt of emellertid un der söka, huruwida fruktodling, bedrifwen i stor skala kunde anses lönande. Sättas fruktträden på 15 alnars afstånd finsemellan, hwilket å den mest bördiga jordmån wore fullt tillräckligt, så rymmer ett tunneland omkring 63 träd. Om wi anslå medelafkaftningen af hwarje träd till 5 ror pr år, hwilket wäl icke fan anses wara för högt då exempel finnas, att ett fruktträd kunnat lemna ända till 100 rdrs inkomst för året, få skulle den ärliga afkastningen pr tunns laud utgöra 315 rdr. Medan träden äro små, fan naturligtwis potatis, kålrötter o. d. odlas emellan dem, så att man derigenom har inkomst af jorden äfwen innan träden lemna någon bes tydligare skörd. Sättas bärbuskar, krusbär, winbär, på 6 fots afstånd sinsemellan — ett afstånd fom å den bördigaste jordmån är tills räckligt — så rymmas 4,666 buskar på tunn. landet. Antaga wi nu att hwarje buske affafrar blott 8 öre pr år, få skulle likwäl hwarje tnnns land afkasta omkring 373 rdr årligen. Wi tro emellertid att afkastningen skulle bli betydligt högre, men ha, för att icke kunna beskyllas sör öfwerdrister, beräknat helt lågt och för att få tillsälle wisa att odlingen med få låg beräkning likwäl skulle bli lönande. — Hallon skulle, i anseende till det betydligt högre pris de sannolift alltid komma att betinga, lemna en rätt förs swarlig affoftning of tunnlandet. En del kötswexter lemna en betydlig affaltning, men afsättningen är ide öfwerallt saker. Hwitkål fan lemna 233 skockar på tunnlandet, och om den betalas med endast 5 rdr pr skock, gör detta 1,165 riksdalers afkastning på ett tunnland. Af morötter bör man kunna få — då de odlas på trädgårdsmäftaremaner — 400 tunnor vå tunnlandet, och beräknadt till 4 rdr tunnan gör detta 1,600 rdr på tunnlandet. Wi fingo en gång 235 tunnor morötter på ide fullt ett kappland jord (arealen war 428 qwadratal: nar). Detta war likwäl blott ett undantagsfall. Wi ha härmed blott welat påpeka, att föfstvädgården wertligen fan lemna betydlig af kastning under gynnsam ma förhållanden och om man har lätt att afsätta dess produkter. På orter der kökswexter röna föga affättning, bör likwäl fröodlingen alltid funna bedrifwas med fördel. Stora summor, säkert ej få få hundrade tusentals riksdaler, gå årligen ur ri: ket för utländska frön, hwaraf åtminstone en stor del skulle frambringas inom riket. äfwen har erfarenheten ådagalagt, att wissa frösorter, odlade hos of, äro betydligt bättre än de ut ländska. Kålrötter får man aldrig så slata och wackra efter utländskt fom efter swenskt hd, och flerårig erfarenhet har stadfästat oss i den tion, att man får bättre hwitkäl efter swensta frön än efter utländska. Nagra ungefärliga berät: ningar om hwad fröodling kan aftasta pr tunnz land tilltro wi oss icke kunna uppgöra, men att en fröodling är ganska lönande, derom ha mi haft tillfälle att öfwertyga oss. — — AAAA——— Handel och Sjöfart. Hambura d. 5. Kurser: Paris (3 M.) 1915,