Bror och Syster. En social tidsbild af Louise Mählbach. Öfvers, för N. Helsingborgsposten. — II. Rustica. (Forts. fr. n:o 59.) Men Martha gråt och vred händerna. ?Huru kan ni säga, nådig fru, att vårt barn skall bli olyckligt, om hon är hos oss, hos sina föräldrar, som älska henne, hvilkas enda lycka hon är, hvilka ingenting annat utbedja sig af den gode Guden, än hennes lycka och hennes välgåug!? yMen hvilka likväl äro för fega och för egennyttiga, för att sjelfva kanna göra något och bringa ett offer för sitt barns lycka! sade baronessan strängt. v-ej, säg icke det! jemrade sig Martha. vsar jag icke slitit min son från mitt hjerta, ha vi icke gifvit bort honom och gråtit öfver honom, liksom öfver en död, hvilken emellertid icke Gud, utan endast verlden ryckt ifrån oss, och hvilken vi likväl icke återtordrade af henne, änskönt han var vår egendom! vOch hvarför viljen J icke göra för eder