Helsingborgs-Posten – 9 april 1863, sida 3

äro nyttiga; men från denna syunpunkt sedd är min en bland de förnämsta. Om man för en tid skulle upphäfwa den, hwad skulle wäl då blifwa af staten? Hela rilet skulle då blifwa en enda stor röfwarekula; om passionerna finge fria tyglar, skulle de heligaste lagar trampas under fötterna, dygden skulle förtryckas och laster triumfera. Det skulle då icke finnas någon annan lag än den råa styrkan; man skulle då endast fe stöld, rån och mord, ostraffadt De gångna midt under lagens ögon. Förgäfwes skullen J då pålägga stränga straff; böter skrämma ide tjufwar och skälmar fom ingenting ega; och om ni dömde till dödsstraff, utan att hafwa någon fom tillämpade dem, skullen ni endast utsätta er för deras åtlöje. Ty jag må gar säga det, mina herrar, utan att behöfwa frukta att fela mot den wördnad jag är er ifyldig, det är icke edra domar de frukta; det är ide sekreterarens penna, fom redigerar dos men, fom skrämmer dem; det är mitt swärd fom injager slräck hos dem; det är i stuggan af detta färd fom oskulden sofwer i trugghet polisförfattningarne werka och god ordning herrstar. Härarnes Gud har satt fwärdet i handen på konungen för att straffa brottet och beskydda oskulden. Som han icke kan göra det i egen person, har han gjort mig den äran att upp: draga det åt mig; jag är förwararen af denna skatt, jom utgör hans kunglighets skönaste attri but oh suveränens utmärkande kännetecken. Det ör egentligen ide åt er fom han anför: trott den; det är ide edra domar fom göra den brottslige wärd döden, det är hans brott, eller, rättare sagdt, lagen fom bestämmer fans straff; J förklaren endast att han gjoct sig skyldig till den eller den missgerningen, för