Helsingborgs-Posten – 3 februari 1863, sida 2

swårligen förnekas, att då en uteslntande jordbruket tillhörande industrigren, — brämminss bränningen —, belades med en skatt fom höjs de Statsmwertkets infomfter med Sex millioner rdr, det ej war mera än billigt att till lindring för denna stora skattebörda, jordbruket erhöll de 180 a 200,000 rdr ärmt som tillfyta hushålln ingssällskapen från utffäntningss medlen. Huru ringa denna summa på det ftora Bela än är, få har hon dock framkallat ett förut ej anadt lif och en owanlig werksamhet i alla lundsdelar till jordbrukets befrämjande och salunda gagnat detsamma i en owanlig grad. våtom oss derföre hoppas att ingen god patris ot ffall någonsin wilja beröfwa Sällskapen des sa medel, hwilka äro ett hufwudwilkor för des ras werfliga existeus. (Sn. P:n.) — Götevorgs högre elementarlärowert, som ännu år 1559 blott hade 252 lärjungar, ratnar för närwarande 523. Antalet har saledes på de senaste fyra åren mer än fördubblats. — ÄÅngaren Erust Merck, kapten Liedqwist, har d. 27 jan. lyckligen ankommit till Liverpool med last af spanmål från Alexandria. — J Carlstad har beslutats bänkhyrornas afskaffande och bänkplatsernas i kyrkan upplås tande till den förstkommande. Endast för cles mentarlärowerkets skolungdom undantogos de för densamma hittills afsedda bänkar. — Wid Representationsfesten i Ups sala. Professor Swedelii tal hade följande lydelse: En stor fak har i dessa dagar manat fwens ska folket att besinna, hwad dess frid tillhörer. Konungens bud har utgatt, att han, Swerges tonung, begärer rikets ständers bifall, för att i laglig ordniug införa en stor förändring af en wäsendtlig del i wårt samhällsskick. ESwenste måns rått är att fritt få säga fitt ord om sitt faderneslands sak. Den rätten är nu mes ra än wanligt stal att begagna. Det ligger wigt deruppå, i denna fraga, att ordet warder tas ladt af ja mange fom möjligt, ehwad det ors det ma heta ja eller nej, pa det klart måtte warda, hwad swenska foltet will eller icke will. Men en fat finnes, fom icke oehöfwer uttalas, ty det pas jar icke någon swenst man att sätta den saten i fråga, att swenska folket will Haf: wa bewarad sin urgamla, lagbundna frihet under lagbunden konungs spira. Derföre att jwenska soltet will detta, kan tanken wända sig med tilljredsställelse till den kungsliga handlus gen. Ty denna handling, om den med rikets ständers bifall warder beseglad, ställer en bors gen, fom denna frihet kanske behöfwer. Bes sinnar man werldens lynue, sådant historien har fett det, i grunden fig lift under olika tis der, och Europas ställning och Swerges i närs warande tid med den riltning, som det politi sta lifwet en gång för alla har kommit att få oc som ingen menniskas matt, wore den och styrd af den djupaste wishet och förd af den starkaste hand, förmår att wända i andra bar nor, så will det ide lida något twifwel, att ju reprefentationsfrågan kan gömma ett frö till wäldiga slakningar. Ehwad man må tänka om hwad önskeligt wore, få borde knappt nås gon meningarnas olikhet finnas om en sat, den, att ständsrepresentationen på fyra kamrar omi öjligen fan i tidernas längd ega bestånd. Fröjde man fig åt dess fall eller betlage man det! nndwita det fan man ide. Ty den tid, fom är, will ej lida den formen, och den tid, A — — — ——— som än sät Då DIV der här ståt någ ma tisk ket end At gin brö lyd Jll den ma der baf nu me bor ger lar af för grö der wil uUp! gif der för är ges rey beg ite un far för fäd siq fyr han 101 sar der gol der ra! hot und for för: Su haf der De wee Så wå TY waor blif dan har stå! son Su