niskor, akte of för alltför öfwerspända förhoppningar. 3 fosterländsk drägt, i swensk hafwa den swenska författniugens former brukat kläda sig, ur Swerges eget lif hafwa de wuxit ut. Sädan är också den utweckling, fom nu stär framför of. Det är ide den minfta förtjens sten i det kungliga grundlagsförslaget, att det samma sluter fig troget till den gamla ordnins gen, få mycket möjligt är, då likwäl en stor förändring skall ske. Dermed wisar det sin art, att det är swenskt, nationelt, dermed egnar det fig till bifall äfwen af ett i djupaste oh fans naste mening konserwatiwt täntefätt. Det lö: när ej i en stor fat att twista om de små, om litet mera eller miudre, ej om en punkt eller en annan. Men en stor sak skall ses i Hela sitt sammanhang, i allt sitt förhållande till det som warit, till det som är och till en framtid, som icke är så dunkel, att man ej tämligen klart fon skönja, i hwilken riltning den stracker sin gång. Ur denna synpunkt sedd kallar jag den sak, fom nu fäster wära tankar, en stor sak och en god sak. 3 denna öfwertygelse nt bringar jag skälen för det af konungen frame ställda representationsförslagets framgång. — Kongl. Taaterns i Köpenhamn repertoire. Onsdag ÅTosa og Rofita och Gifelle; Torsdag Eventyr paa Fodreife; Fredag Wilhelm Tell; vördag Ungdom og Galskab.