Helsingborgs-Posten – 8 januari 1863, sida 2

er Rs — — — — Mac-Dowell oc) dennes armstorps I under hwar och en af dessa dagar har, i an seende till de krigförande härarnes förändrade ställningar, erhållit olitka benämning, nemligen: 1. BWBhitesDakeSwamp; 2. Mechanitswille; 3. Gatnesmille; 4. stränderna wid floden Chidaz hominy; 5. Savage s statiou; 6. Jamesftoden; 7. Matvern-Hill. Båda härarna slogos med lita mod och förbittring, och hade den från hög: ste befalhafware öfwer unionshären till dej för Rotomaczarmeen nedsatte general Miac-Clellan da innehaft den matt fom atsöljer förstnåmnde post, hade sannolitt det ameritanska inbördes triget i denna stund warit afgjordt. J stället tunde denne general sasom Frans den 1:ste wid Pavia utorista: wi hafwa förlorat allt utom avan. Han blef nemligen i den mejt förtwiftas de ställniug öfwergifwen af sin wapenbroder samt, i följd af politisk partiafund, lemnad till pris at sitt öde af den i Washington residerande frigsmir nistern Staunton oc högsta befälhafwaren, ges neral Halleck. Härigenom afsturen frän den linie han utsett till sitt atertag, beslöt han att wäl ja en operationsbasis, som ingen tunde dröms ma om. Hwarje fotsbredd land förswarade han med mod öch talang. Hans sista motstand wid Malvern-Hill wittnade Högt om hans militäviz sta insigter och tombinationsförmaga. Men hans trupper hade under en sju dagars kamp blifwit för mycket demoraliserade och Hade förlos rat all sammanhållning på jamma gång flere af hans undergeneraler ite förmådde såtta fig in i sin öfwerbefälhafwares idser, och antingen alldeles ice eller illa understödde honom. Wid Harison Landing, hwareft James-floden bildar en krökning, samlade han sina stingrade krigare under ffydd af ftottans kanoner. Sevaratifterz ne a fin sida hade ide sjeljwa någon arme längre, som kunde hindra honom häri. Den stora indnftrizerpofitionen i vondon samt den af kriget i Amerika föranledda bormullsbristen i första rummet och i det andra nöden dlond de talrika arbeturefamiljerna i engelsta fabriksdistritterua höra hwar på sitt wis, jasom ljus oc stuggor i en målning, till stildringen af årets största märkwärdigheter. Wi sknile widare kunna tala om det furheis siska spektaklet, trigsbändelserna i Montenegro oc i Stina, sulton Abdul Wziys galenskap och slöseri, fredflutet i Anam och tröningen på Padagaskar, men då dessa ämnen sannolikt ide ega större intresse för mängden af wåra läsare un de intrasslade österritiska och frantfurtsta ritsdagsförhandlingarne, gå wi dem fördi för att crinra om DNussellsta noten i danfistyffa fra gan, hwilten not gjort sa mycket buller af sig; men som, att dömma af engelsta tidningar, las ver få anses säsom ett foster af Ulderdomse swaghet hos den grånande statsmannen uch jäs ledes föga farlig för freden i Norra Europa. Hwad wårt eget land belräffar, känna wi om def yttre politit föga annat är de med Turks et den 11 Mars och med Italien den 14 juni afslutna handelstrattaterna. De mårfvärdigas ste inre tilldragelserna wisa fig för of i oms tlädnad af feftligheter. Till dessa råkna wi studenttäget till Köpenhamn, storlägren å Cadus gardsgärdet och Gardemoen, mår fonungs besök hos sin gode Wän och gjeve Broder Kong öres derik den syvende, norska storthingets och jwens sla ritsdagens öppnande, Westra stambanans högtidliga inwigning o. s. w. Denna glada äs ftadning stymmes doc af satnadens efter fördDADA ä— r W—