Helsingborgs-Posten – 8 januari 1863, sida 2

—i12 — —— ——ä ——— — taket, flera rutor saknades i olyinfattningarne och ett tjock gräs frodades emellan de lossnade trappstenarne. Den nnge sjömannen upplyfte med darrande hand den tunga portklapden. De maskstungna bräderna genljödo doft i torridoren, men ingen fom. Han sick intet swarJnnanför tycktes allt sofwa den sömn, man sofwer i grafwen. En granne kom fram till honom, igenkände honom och berättade att Pierre Brossiers dotter och måg ide längre dodde der, utan att de för ett är fedan flyttat till Amiens. Charles glömde till oc) med att tacka honom; han täntte endast på att han hade farit nära förbi fin älskade Columbe, utan att någonting inom honom sagt: hon är der! Han aflägsnade fig med sänkt hufwud. Man wisade honom brodrens uha bostad. Detta hus war tarfligt, nästan fattigt till sitt yttre och Charles började ana den olycka fom Columbes bref antydde. . Han knackade pa; en röst fom fom honom att rysa, ropade: mitig int, men han stannade utanför orörlig som en bildstod. Lyckan att få äterse henne som under tre ars tid warit föremålet för alla hans suckar och önstningar, uppwäckte nu hos honom en känsla fom lif nade fasa. Innanför hördes några lätta steg i gången, porten öppnades tyst och en qwinlig gestalt wisade sig i halfmörkret. Denna qwinna upp: gaf ett högt rop och föll i Charles armar. Det war Columbe, något blek men ännu lika förtjusande. Det war Columbe som han återfann, lifa öm fom då han trodde fig stola blifva det enda föremålet för Dennes ömhet. 0