Helsingborgs-Posten – 24 november 1862, sida 3

söna fom Astyanax och unga flickor, hwilkas fomer Pbhidias stulle tagit till modeller. lUEngerus stogar eller Bulgariets ödemarker har jag stundom osör modadt påträffat grupper aj dessa hemlighetsfulla nomader, hwillå stode jämför mig litjom tableaux vivants från hers detiden och Agamemnous land. Ocras Iefnadss sätt, sans feu et lieu, är likwöl i hög grad oc gynsamt för stönhetens bibehållande; männerna så ett wildt och olydsbådande utseende och gwins norna, hwilka gifta fig mid tolf års ålder, bli wa i allmänhet fula oh wederstyggliga då de hinna till tjugo år. De fednares ivsändring är lifa stor fom om Gracerna bilifiit Sö Fandlade till Harpyer, eller en engel till en demon. Zigenarnes drägt stär i sörhällande till deras nemadissa böjelser. Stundom tläda de jig el ligt brutet i det land der de wistas, men i ialle manhet äro de för stolta eller för litnöjda att antaga frammande bruk, utan bibehålla sin nar tionaldräg: fom de ärftefter sina förfäder. Den bes:är i frafiga bentläder och en föndrig sljorta; dessa plagg aftagas aldrig, af brist på ombyte, förr än de af fia sielfwa falla från kroppen, då de ide langre på något fött tunna hulla ihop. Barnen upvfödas på Kulmucernas wis; de få springa nakna tills de äro fer eller åtta är gamla, då de antaga fina föräldrars drägt. Winden fan aldrig bläfa bort hatten på den jom ingen har och ffor äro befwärliga plagg för landsrytare och tiggare. I warmt wader gå te manligen barfota utom då de paradera med ett var gula stöflor och sporrar, hwilka de antingen stulit eller på annat fött kommit öfe wer oc fom utgöra ou löjlig tontraft emot ett par bristfälliga byxo. Om wintern swepa de några trafor om sötterna efter och begagna de, fåfom i Wallachiet, grofwa ullftrumpor, fom awinnorna sticka med stora trumpstickor af träd. Owinnorna hwarlen spinna eller wafwa, hwarsy eller twätta och lifwäl tan mar ice säga om dem att de kläda fia likfom liljorna på marten. Deras drägt är wida mer pittorest än mäns nernas. J Wallachiet har jag otaliga gånger sunnit awinnornas hela drägt bestå i ett stort tvgslycke, tom de kastat öfwer hufwudet och rundt butkrlng kroppen; der detta tygjtycke slutar eller icke hör tillsammans, syntes båra slinnet, hwilket berpdligen mörknat genom solens mwerkan. Om deras egna elandiga iläder blifwa alldeles utslitna, draga de ide i betänkande att ifläda sig mäånnernas, få wida dessa sednare äro nog lyckliga att hafwa nägon tladespersedel att nundwara. Oc aro mydet jwaga för grannläter och bära ofta piastrar eller andra smämynt, upp. trädda på band, omkring halsen och hufwudet. Jag har till och med sett dukater hänga på decs ja halsnalna qwinnors bara barm. Zigenarne äro lilwal ide helt och hallet likgiltiga i fråga om klädsel. J Spanien klåda de fig slundem ganska lysande. Den röda mössan är der oms bärlig, för öfrigt är grönt favoritsärgen hos demeliksom hos Turkarue. 3 Ungern söka de på allt möjligt fött ätkomma aflagda kläder fom tillhört förnäma personer och ingenting fan was ra löjligare än att fe en dylil vagabond ivpräts ta i en galonerud rock med siljwerknappar, mes dan hans hufwud och fötter äro bara. ———— —— —