Helsingborgs-Posten – 24 november 1862, sida 3

slort bekymrade sig om deras prat, lät dem undra och prata och lätsade ej höra de pikar, som Cornelia riktade åt honom. Ilan låste ofta för Octavia, och som han kunde vara ganska underhållande när han ville, talade han med henne I de ämnen, hvilka han trodde skulle kunna ingilva henne intresse. Men ännu hade han icke talat om sill eget hjertas angelägenheter. Han ville dels osvertyga sig om hennes känslor for honom och dels afbida hennes fullkomliga tillfrisknande. En vacker Augustiafton, då solen ännu var högt på himm eln, hade han fört henne för första gängen i den lilla trädgården. De sutto i en skuggrik berså med elt slenbord framför sig, då Amalia kom till dem, läggande en hel mängd tidningar på bordet. Här har ni lektyr, mill herrskap,? sade hon. Majoren fattade ett tidningsblad. En recension öfver en ny roman af Filippa: ,,Den första och sista kärleken.t? Han såg forskande på triherrinnan, då hon hastigt ryckte tidningsbladet till sig. PDetta är mig obegripligt) — hon genomagnade bladet — En kritik så skarp, all jag knappast läst en dylik, fortfor hon, men det år hårdt, det kan jag ej neka, att bli anfallen för ett arbete, som man aldrig författat.? j Har ni verkligen icke skrifvil denna roman?? frågade majoren med en genomtrangande blick. Nej — heligt försäkrar jag att della arbete är mig fullkomligt obekant. Men huru kan detta hänga ihop??? undrade Amalia.