Helsingborgs-Posten – 24 november 1862, sida 3

Zigenarefolket. Öfwer det märkvärdiga folk fom under name net zigenare ströfwar omkring från det ena lan det till det andra och unger sitt nomadisia lif bibehällit sitt egendomtiga utseende, sina gamla wanor och religionsbruk, så wida de funna jagas hafwa någon religion, har Putnam ffrifs mit en ganfia intressant afhandling, kallad Ris genarne och deras plägfeder, ur hwillen minuts dragit följande: Zigena: na hafwa i werldens olika delar fätt åtskilligga namn fom likwål mer eller mindre lilua hwarandra. J England kallas de Gips sies, i Skottland Tinters eller Caird; i Frans vite Bobåniens; i Portugal Cygana; i Spanien Gitanos; i Tyskland Ziguener, i Swerige och Danmart Tatare, i Holland Heiden, i Ita lien Zingari, i Ungern Tzugani och Pharao Nepols (Pharaos folk); i ÅNyssland Tsingans; i Persien kallas de Kauli d. o. s. de fom bedo Kabul under det de i Hindostan kallas Rath och Kanjar. Sjetfwa falla de sig Roma och sitt spräk Romany. I Europa finnas ungefär 900,900 Zigenare, i Afrika 400,000, i Zndien 1,500,000 och i det öfriga Alsien 2,000,000, utgörande en summa af 4,800)00. Jur man en gång fett Zigenarfyfionomien, glömmer man den aldrig. Mannerna äro starkt utwecklade och kraftiga; deras wäxt är fällan öfwer medelmättan. Deras bronefärgade hy, elfenbenshwita tänder och långa lockiga gagatswarta hår gifwer dem ett eger wildt och grymt utseende. 3 flera hänseenden hafwa de lithet med Hottentotterna och Kaffrerna. J deras drag röjes en wiss melankoli, blandad med ftolthet och list och de uttrycksfulla åtvörder fom tarakterisera deras tal göra dessa juitorrista va gabonder ganska intresfanta. Qwinnorna Hafwa bruna kinder och fyllig barm. En präktig olivfärgar hy med röda läppar och utmärkt proportio::erade lemmar gifwer dem ett behag som till om med öfwergår de Circasfifta ffönheternas regeldundna drag och mjella anfigtsfärg. gat är emellertid hwad fom meft ut märker deras race och töjer zigenerskan i hwad färg, drägt eller karaltär Hon än må uppenbar ra fig. Oct är ide Judinnans tila wälluftiga öga, ide den chincsiska sköhetens aftänga öga, icke Egyptiskans ljufwa, mandelformiga öga, re tan detär något ensamt i sitt flag. Det är lifligt, glänsande och fuktigt, allt efter den tanie som det skall uttrycka. Stundom her det ett wilot och stirrande uttryck, men i lugna ögon blid betäckes det af en tät, fosforlik dim na, genom hwilken man fon blicka ned i def djnp, tiksom då man wid solens nedgång ffönjer ftjernorna på himlen genom de sifta ljussträlarna. Den som aldrig sett någon Zigenarskönhet har ett begrepp derom om han skädat de wackra flickorna på Cypern, hwarest fordom stodo Hun drade altaren med brinnande rökelse, helgade åt Venus, eller om han på öarne i egeista hafwet eller i Mindre Asiens skuggrika byar gifwit alt på de blyga döttrarne af grekistt blod, då de warit sörsamlade omkring någon sorlande fälla eller då de bortdurit deg ristallllara watten i smakfnlla kärl; han har då kanhända påmint fig den gamla wisan: Agenarflidans ögas glans mitt bjerta djupt har färat, churu intet öga fauns fom mig förut bedårat. ö Bland Zigenarua har jag ofta fett gosfar, — ——————— — — DARRAR — —— ——— —— —— ———— — kk 131131 1 — a