Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1862, sida 3

la sin tyngd öfwer djuret, grep det ilftrupen och jafthötl det tills waktaren kom fram met tåg för att binda djuret och få det i fin buri: gen. En gång skulle Charles låta en dresserad get göra konster mellan 5 panthrar, 4 hyenor och en lejoninna. Denna sistnämnda, fom bar namnet Saida, förerom få from oh lydig, ati de fom wa ttade henne glömde ofta att iakttaga nödwändig försggtighet med hänjeende till dens samma. Aftonen före den dag dä geten sknlle göra fonfter, glömde föraren att frånga Sai das bur. Med den kattslägtet egna slughet o wighet smög fig lejoninnan ut of buren och då bon blef warse geten, betande i närheten, fick hon plötsligt en sadan luft till en god getstek, att hon störtade jig öfmer den wärnlöfe geten oc) sönderref honom. Då den wanlige mattas ren försölte närma fig, reste Hon fig på bakbenen, röt förfärligt och wisade honom fitt blodiga gap och sina Harpa tänder. Charles, fom man slyndnde underrätta derom, gick lugnt bort emot lejoninnan, och utan annat wapen än en tunn bräda, som han sann i närheten, bjöd han Saida äterwanda till sin bur. Men denna gång tydtes Saida hafwa fått lust till friheten och för första gangen uekade hon att lyda. Helt obefymrad trädde han fram till den upproriska, grep henne i halsen, och idet han betraktade Henune oafattigt med fin magnetiska trollblick förde han henne tillbaka till buren, Hans Herrawäls de öfwer djuren belönade de med kärlek. Under sitt wistande i Pianand lemnade han plötsligt stt menageri för att besöka fin moder. Då han efter några weckor fom tillbaka oc med stark r öft ropade på djuren, som han venämnde sina barn, genljöd Heta hufet af ett brölande; det war en koncert of egen art, hwaruti gladje och tilgifwenhet utgjorde grundtonen. Hwar oc en maste han klappa och jmeka. Tigern ftvuctte sig, få läng han war, utmed burens galler, slicfade hans händer, trucke sitt hufwud upp emot honom, att ban måtte tusja det. Elefauten mrs Betsy, atnöjde fig ide med få litet; den fins gade utan widare omftändigheter sin fnabel in under Ch les arm och höll honom få länge fast, tills han fett jig mätt på honom, fom han ja länge fofnadt. — Ett kostbart Lilbum. Päfwen Pius IX, fom statt fadder till prinsessan Pia, har i am ledning af jin guddotters förestäende förnmäls ning med konungen uf Portugal skänkt henne i brudgafwa ett Albun, högst owanligt, som bes star af twänne ostattodra relcquier, neml. törne of Jesu törnekrona och ett stycie af den heliga jungfruns slöja. (utobladen äro omgifna meo en tant af adelstenar och yttre ji dorna äro fiyce tade med miniaturbilder af den lorsfäste Ecce Homo, på det blad hwarest törnena åro bäftade inwändigt, och med en annan bild af Miar ria, pa det blad fom bestyddar qwarlefwan af den heliga flöjan. En plågad tysk hertig. Den lärdaste dis amanikannare i werlden år wäl erhertigen af Brannschweig i Paris. Han eger för omkring 12 millioner rdr diamanter. I en nyligen ofs fentliggjord förteckning öfwer dem finna wi följande dyrbara och beryftade ädelstenar: en stor rubin, wägande 41 farat och wärderad till 320,000 tör, hwars förre egare woro kejsarne Baber ol Ågra och Dom Pedro; er diamants ring med instriften: Å. S., en gång tillhör rig stuggdrottningen 32 Maria Stuart; ett par ötonrimgar, som burits af Marie Antomene —— —— TK . 2. —