Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1862, sida 3

nes glädje min glädje. En så ädel egendom, mitt Uf, min ssål, min salighet skulle jagf id wilja tillbandla mig såsom fal marknadsgods för att sedan begagna det såsom lådant.ä Jag skulle alltid säna mera wärde på eu bildat förstånd, en ren, from själ, en bebagiig fiqus, ån vå en penningfyld fita, hwarmed jag aldrig skulle funna köpa fred och tyda i min husliga lejaad. Om jag wore man, skullejag beflita mig om ati i allt bete mig fom en man. Jag ute le ide frukta döden, om jag kunde dermed gagna mensklighelen, förswara mitt fåderncås land, eller annorledes tjena den råltwisa och goda saken; men aldrig skulle jag inlåta mig i strid för bagateller och lappri. Jag skulle ide twefa art saga fanningen öfwer allt der jag såge, att lögnen skulle funna skada; men sag skulle respecktera dens bemlighet, fom jag ännu ide lärt kåana fom en bof. Jag skulle börja i fmårt för art Ffluta i stott, Toch ide försumma något medel, fom kunde wara mig behjelpligt till mina afsigters winnande. Jag skulle med hela min själ älska godheten och sanningen, men afsky ondskan och vdiålige beten, utan att frukta dem. Jag skulle icke wilja weta af mer ån en åra: den art hafwa warit nyttig och sålunda uppfyllt min bestämmelje på jorden. Om jag wore man, skulle jag en gångR2i mm lefnad wilja wara skriftställare, men ide för att umrängla min suille, mina kunskaper sem skamda ägg, utan för att muntra, roa och underwija min nästa med min fånggus dinnas alster. Jag skulle aldrig uppträda fom en litterär pobelchef, aldrig doppa min penna i galla, aldrig anwända min talang på owcett och fmådelfer.