Om jag wore man, skulle jag ide med af fit förolämpa, ide baftata, ide frufta någon. Oafsigtliga förola: mpningar skulle jag glömma och straffa de afsigtligåste endast i de full at itraffet kunde tjena til warnage! eller be: fråmja goda andamål. Atdrig slulle jag håms na mig sjelj, men säga fill den, fom förför, delat mig: bäfwa för hämden; den fan trabs ba dig, då du minst förmodar. Derigenom skulle jag göra ho om beroende af m ig, vä kurna begågna bang fruktan tull ett medel ami winna en god afsigi. Jn skule i allt tjena mina wänner, utan ab göra mig syane erlig des räfning vå nentjenet ap tenn Mina ficudet, om jang hade några sådana, stulle jag ide för: sadla, unen med mitt uppförande söka an mias på dem rå min sida, eller dhu1minstone göra dem Fallfinniga emot mig. Wan buftru skulle jag lfe tpranntjeta af fi ufo Qt ådraga mig bennes har; men iag stulle ej hellrr wara hennes sar för att göra mig förtjent af hen: neg jöraft. Hos mina barn skulle jag jåöka planta gränslös farick till der Allemältiga Wasendet, tjup beundran för skapetsens werk ren böjelse för naturen, och tlok respekt för ulia tealigio: IS-men ingar, Om jag wore man, skulle jag ide längre än till min trettionde ar göra anfpraf på Uigz bom, wid femtio år frulle ina anje mig wara imm älders sommar, sertlonde året fule bår: a min höft, och med det urtionde sfälle jag förbereda mig på min witer. J denna fia nistid of min lefnad skulle jag blott bewara pe littiwa hågfomsierna från min ungdorms vår, rn au längre wilja njuta af deg no: eu. Lifwet skulle ännu för mig wara en rädgård; men jag skurle åmöja mig med att undra def blomsterprydnad, utan at wilja alla den min. Med lugn ow Undergifmens etaskusle jag afbida min glu ob annu i sisla Åonblidtet af min förgångliga tillwarelje ut opa: Söven jag war i Äulrkadien, afwen ug har alefmat oc å skal! (W. 1. T.) — Ö—