Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1862, sida 3

Om jag wore man. Om jag wore man, skulle jag aldrig förs nedra mig få längt, fom att spela en förvörs rares rol: aldrig frufte jag bydta kärlef, om jag ide werfligen fånde den; aldrig skulle jag wilja triumfera öfwer en qwinnas fwaghet och sinnlighet allena. Jag skulle aldrig iftada mig en skenbelig dygds mantel, för alt derunder kölja lasten; aldrig skulle jag skryta med mina eröfringar och prostituera mina offer. Jag skulle wara äark, såläånge jag kunde tygla mir na sinnen, utan att med köld och förakt bemöta den qwinna, fom för mig yppade fin tillgif: wenhet, och med brinnande ifwer skulle jag följa mitt hjertas drift, få wida den öfwerensstämde med ärans fordringar. Om jag wore man, skulle jag icke antaga för ett ariom, att naturen ålägger qwinnan såsom en skyldighet att förblifwa trogen, medan hon tillåter mannen all slags ostadighel. Jag ffulle ide anse min husttu säsom en — till hwarjehanda bruk nyttig möbel, utan säsom en ädlare del af mig sjelf, och fåfom fådan ffulle jag omfatta henne med aktning och fårs lef. Hennes sorg stulle wara min sorg, ben: